Boendestödet kom idag och vi bara fikade. Det är så rent och snyggt här att jag inte behövde någon hjälp. Det är otroligt skönt.

Jag och Mary kom i diskussion kring religion, tro, universum och liknande. Behöver jag säga att det blev ganska sent? Vi tänkte och pratade tills våra huvuden var nära på att sprängas - fast jag gillar det, jag älskar att diskutera sådana frågor. Vi är mycket små, vi människor. Det gör att allt med oss är litet i jämförelse. Det lättar lite på kraven, tycker jag, men gissa om att jag fick existentiell ångest. Inget är enkelt och inget går att avfärda helt. Det är min uppfattning, i alla fall.

Tittar på lådan med Malins tillhörigheter som vi fick ta över. Jag vill tro att hon finns någonstans. Jag tror att hon är någonstans, jag vet bara inte var. Jag vet att jag inte kan nå henne härifrån.

Jag saknar henne enormt.