Ibland vill man bara lägga sig ner och dö. Nå, i alla fall vila, glömma en stund. Jag sätter mig på sängkanten och tror ni inte att sängjäveln går sönder...

Ringer möbelhuset där jag köpt den och hoppas på att få en ny, men det kommer inte hända särskilt fort.
- Har du någon händig gubbe där som kan spika fast brädorna?
Pfft. Spika kan till och med jag göra och det har inget med mitt kön att göra. Fast när jag började spika önskade jag ärligt talat att jag hade en händig människa i närheten eftersom det bara gick åt helvete. Inte nödvändigtvis en gubbe, men någon.

I ilska och trots att det här faktiskt inte är en bra dag så spikar jag och spikar och slår i tummen lite nu och då. Katterna är överallt och Puffen börjar skälla som en tok. Jag tänkte att han kanske var skitnödig så jag gick ut med honom, men han bara nöjesskällde verkar det som eftersom han kissade lite när vi var ute och sedan fortsatte skälla när vi kom in.

Jag orkar inte! Dumma jävla säng. Jag visste väl att den var för bra för att vara sann.

Nu önskar jag att jag kunde gå och lägga mig och vakna till en ny och bättre dag, men jag vågar inte ligga i sänghelvetet.