Idag har jag, Mary och en ur personalen på mitt boende hjälpts åt att vika lådor och packa i dem. Kläderna har jag olika sopsäckar. Det är en enda röra hos mig och jag kände bara NEJ, nu åker jag och sover över hos Mary.

På väg till henne åkte vi till min kommande bostad för att mäta lite och jag insåg att HJÄLP, soffan jag valt ut har gigantiska mått och skulle i princip ta upp hela vardagsrummet. Antingen har jag totalt missat hur stor den var eller beställt fel soffa. Måste korrigeras på måndag.

Mycket nu, så mycket. Fast det är snart över, om en vecka. Måste sluta förminska mig själv och ta hand om mina sårbarheter bla bla bla osv etc, annars blir det svårt att flytta.

Det finns så mycket jag vill säga, så mycket jag vill skriva, men allt får vänta. Jag blir irriterad på mig själv som är otroligt seg, men sedan jag fick en sten för klarhet av Olivia på nyår så har jag faktiskt inte varit lika vimsig, och ödet har tagit mig till nya spännande platser. Jag tror att allt kommer att falla på plats nu. Jag måste bara våga låta det hända.

Vi har sett En Vampyrs Bekännelse ikväll och jag dregglar. Vampyrer ska vara sofistikerade och sensuella men inte ha några andra behov än att dricka blod för att överleva. Jag har inte ens kikat på True Blood mer än två gånger tror jag, det föll mig inte i smaken. Däremot gillade jag serien Being Human, och inom litteratur så har Amelia Atwater Rhodes skildring av bland annat vampyrer varit ganska intressant. Men Anne Rices vampyrer är så fint utmejslade och perfekta. Rovdjur. Varken döda eller levande. Inga lustar, inget annat än blod, och jakten som hör till.

Lestat.