Stay with me.

2011-01-31 @ 19:11:54
Jag söker och söker efter förståelse inför vad som hindrar mig. Jag analyserar min hörsel, jag vågar ibland fråga om jag hör i syne så att säga. Verklighetscheck. Vissa saker går inte ihop, som när jag står i badrummet och hör datorn i vardagsrummet spela en Alice in Videoland-låt för att sedan avbrytas av VNV Nations låt Darkangel, och sedan tillbaka till Alice. Mary säger att hon inte spelat Darkangel. Sånt skrämmer mig, andra saker stör mig bara. Huvudsaken är att jag börjat tänka och analysera, så länge jag gör det så funkar det. Det är bara så svårt att förstå.

Jag känner en person som lider av schizoaffektivitet, vi har telefonkontakt och det är så givande att ringa henne. Vi pratar om de saker vi delar och inte bara sjukdomen utan saker som som besattheten i att skriva och att läsa, att reflektera. Vad som är absolut bäst är att jag alltid känner mig hoppfull efter våra samtal. Hon är en helt vanlig människa, och det får mig att också känna mig normal under allt som inte är

Jag har så mycket att förlora nu. Jag vågar nästan inte vara lycklig - mitt liv är För Bra För Att Vara Sant. Alldeles lagom liksom. Alldeles normalt. Så mycket att förlora. Det gör att jag paradoxalt känner mig skör när omgivningen verkar solid.

Jag blir lätt rastlös. Börjar med en målning, plinkar på gitarren, läser några sidor i en bok, börjar se en film och aldrig se klart den. Det känns faktiskt riktigt skönt att ha terapi imorgon, för det innebär att jag får komma utanför hemmet och ut i verkligheten.

På onsdag har jag tid hos en stafettläkare som hoppar in istället för min ordinarie, som fortfarande är sjukskriven. Jag är inte nöjd. Jag vet att frågorna kommer vara annorlunda den här gången sedan de ändrade min diagnos och jag har inte ännu utvecklat ett språk för att berätta om... det. Vad nu "det" är. Som sagt, jag är fattig på ord när det kommer till det...

Hjärtat hotar att explodera av kärlek och rädsla, jag har hittat hem och jag älskar den grå vardagen med kattkel, kyssar, matlagning, TV, ångest, lycka.

Jag fixar nog det här ändå.


xoxo Saari
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: