Morgonen håller sig envist kvar. Jag har varit på morgonrastning med Puffen, katterna sitter i sitt klätterträd och spanar ut på världen och Mary ligger i sängen och sover.

Jag har allt jag behöver precis här.

Men jag drömmer oroligt. Jag antar att det har att göra med att jag plötsligt har många fler att oroa mig över. Det här är så nytt, kommer jag klara allting? Det känns så, men oron är ändå där. Trots att jag känner att jag har kontroll så bearbetar jag mina rädslor i sömnen.

Just nu handlar livet mest om rutiner och om att träffa vänner. Även om jag bor i någon slags hood så har jag många fina vänner i närheten. Jag har fullt upp med att packa upp, träffa vänner, gå hundpromenader och laga mat. Du lästa rätt, JAG LAGAR MAT. Jag kräver en applåd från er som känner mig!

Nu ska jag se om jag muta min älskling med lite kaffe, se om hon vill krypa upp ur sängen.