"varför tycker du så synd om dig själv? Du är inte den enda personen som har det svårt, men inte fan startar vi bloggar om det."

Mitt svar: Ponera att jag verkligen, verkligen tycker enormt synd om mig själv. Det skulle inte innebära att jag anser att jag har ensamrätt till att må dåligt. Och det är svårt att svara på din fråga eftersom jag inte tycker särskilt synd om mig själv, i alla fall inte i dina mått mätta. Jag sitter inte och frågar "Åh varför jag som varit så snäll!?".

Ironiskt nog så är en av anledningarna till att jag skriver min blogg på det sätt jag gör av just den anledningen att det INTE BARA ÄR JAG som har det svårt.

Jag, likt alla andra, behöver uttrycka mig och min vardag/kreativitet/ångest på ett eller annat sätt. Ett av mina sätt är att skriva i min blogg. Inget underligt med det, tycker jag.