Jag bygger på en målning, det går framåt tror jag. Mary som kan det här med proportioner har hjälpt mig vilket jag är tacksam för. Kill your darlings gäller alltid, men jag vill inte ge upp riktigt än. Jag kan bättre, vill jag tro.

Det är samma gamla tugg. Det gör ingenting, jag trivs med det. Jag trodde aldrig att jag skulle längta efter ett inrutat liv, trodde aldrig att jag skulle vilja bli en Svensson (med knorr). Hur kul är det att leva ett stormigt liv där man inte har någon kontroll? Hur kul är det att gå hemma och göra ingenting?

Jag har emellertid skrivtorka. Jag hittar inte inspirationen. Göra saker med händerna, som att pyssla, är mycket enklare än att försöka skriva en novell. Jag vill så gärna hitta tillbaka till skrivandet, för jag vet att jag kan uttrycka mig via skrift på ett sätt som är intressant. Det händer bara inte så ofta, men det finns där. Gömd bakom sjukdom och mediciner, tror jag.

Jag ska fortsätta med målandet ikväll, jag kan inte sabba det mer.