Mischa har återhämtat sig mirakulöst. Jag tänker inte ropa hej än, han kan lika gärna börja kräkas igen, men han kurrar, gosar, leker och har ätit av sin vanliga mat. Jag ger honom ändå den blötmat vi fick med från veterinären och hoppas på det bästa.

Gårdagen kunde blivit trevlig, men jag var så hemskt orolig att jag inte kunde tänka på annat. Jag blev rent sjuk jag också. Jag är fortfarande spänd och rädd. Inte som igår, men jag håller två extra ögon på honom.

Det räcker liksom med tragedier nu. Blir frisk, Mischa.