Jag märker att jag inte hänger med, att jag är seg, att jag inte kopplat och ibland inte heller hör fast jag lyssnar. Medicinerna sätter vadd i öronen, jag skyddas mot röster som andra inte hör men tappar så mycket annat på kuppen.

Jag äter för många mediciner, jag vill sluta med dem, men jag vet att det vore dumdristigt. Jag har gjort det så många gånger förr, för att sedan bli dålig och börja om med samma medicinkarusell. Det går bra ett tag, men sedan blir jag rent utsagt dum. Jag gick från Seroquel till Abilify, vidare till en hypomani och efter det någon form av psykos för att slutligen börja med Seroquel i stor dos igen. Bensodiazepinerna gör mig inte heller till den skarpaste kniven i lådan. Allt det här gör att jag saknar en bit av mig själv, mitt intellekt, min humor... Allt.



Vanmakt!