Idag var det på vippen att jag inte tog mig till läkaren. Jag kan inte släppa min fobi, den är en riktig bitch just nu. Man trodde ju att all exponering under den senaste tiden skulle göra det enklare, men jag är bara mer orolig.

När jag väl kommit till min läkare så diskuterade vi min emetofobi och vad man kan göra åt den. Tydligen så brukar man behandla det genom att visa filmer när människor kräks och då passar ju Rizzoli & Isles perfekt egentligen. Detective Frost kräks mer ofta än sällan när han möter ett lik, det är en början.

Jag kan inte lova någonting. Inga träffar, ingenting. Jag kan bara försöka och göra mitt allra bästa. Tugga Primperan och hoppas på det bästa.

Nu tillåter jag Mary att komma i närheten av mig. Har jag inte blivit sjuk än så borde jag ha klarat mig. Och egentligen, vad vore bättre mot min kräkfobi än att bli sjuk? Det är lätt att säga nu när jag mår bra i magen, för börjar jag må illa så vill jag nästan bara dö.

Oh well, jag ska inte tjata så mycket om min emetofobi, men som ni märker så upptar det så mycket av min tankeverksamhet.

Efter att jag varit hos läkaren så åkte jag till ICA och handlade lite. Jag har satt glitter i granen, nu fattas bara en stjärna. Mitt boendestöd kom på eftermiddagen och satt av tiden medan jag betalade räkningar. Nu är jag underbart fri, allt är betalat. Dessutom håller jag på att få ihop alla julklappar, jag kommer förhoppningsvis slippa sist-minuten-shoppa.

Kära jultomten, i jul önskar jag mig hälsa och glädje till alla jag känner. Inga sjukdomar, inga dödsfall, en garanti att ingen kommer må dåligt eller försvinna. Då blir jag lycklig. Snälla tomten?