Jag tvingar mig själv att skriva, att engagera mig i någonting, att omfokusera, att samla krafter.

Mitt boendestöd har varit här idag, så nu ser det helt okej ut här hemma. Det känns så bra, för jag mår inte bra när allting är rörigt. Det är inte tipptopp men det är helt okej. Jag ska tända kanelrökelser och se på någon dokumentär. Dricka vatten, ta en Alvedon.

Puffen släpade ut mig på förmiddagen. Det var äckligt att gå ut med honom, för jag kände mig svimfärdig. Jag har faktiskt aldrig svimmat i hela mitt liv, men jag är ofta nära på grund av biverkningar. Idag kändes det dock annorlunda, som att jag var sjuk. Irriterande och dumt.

Katterna leker med varandra och Puffen sover. Det är hyfsat rent, kan jag få slappna av nu?

Jag går bara ut med Puffen, jag skulle aldrig ens tänka på att gå till Å-centrum nu. Jag måste ringa mina terapeuter och fråga om de kan komma hit imorgon istället för att mötas på allmänpsyk. Jag önskar att jag kunde teleportera in mig till avdelningen som Mary är på, för jag har inte orken att ta mig dit, jag har ett ångestmonster som så lätt kan väckas. Jag vill träffa henne, krama henne, pussa henne, vara där för henne. Det är så synd att vi båda är så sköra nu.

Saknar Malin.