Att komma hem är inte alltid enkelt. Man måste hitta rutinerna igen, för det serveras inte mat och man måste komma ihåg att ta medicinerna själv, man måste påminna sig själv om att duscha, att sköta katterna och ja - att starta på ny kula.

Jag ger mig själv lite utrymme att vara oorganiserad, i alla fall till en viss del. På måndag börjar allvaret igen, med boendestöd, terapi, läkarsamtal och så vidare. Det kommer bli medicinändringar och allt känns mer eller mindre ovisst.

Jag är emellertid hemma och känner att jag kan hantera mig själv och saker omkring mig.

Nu ska jag gå och väcka min sömniga flickvän.