"Kärlekens smärta"

Idag hade jag bildterapi. Den här gången skulle jag måla min familj och min relation till dem, och den blev så mycket mer än vad jag tänkt. När jag satte penseln mot papperet visste jag inte vad jag målade, och när den var klar så fanns det så många känslor och så många olika meningar. Det var intressant men också överväldigande att diskutera den senare.

Vi är ju väldigt släktkära, både på mammas och pappas sida. Det är kanske först nu som jag kan se två eller fler sidor i familjelivet. Mitt svartvita tänkande är mer nyanserat och rättvist, kan jag tycka. Framför allt är jag rättvis mot mig själv och förstår att allt inte handlar om mig och att allt inte beror på mig.

Jag och Mary har peppat inför morgondagens utgång genom att spela SingStar. Hon spöar mig för det mesta, blä! Två vädurar, lika inställda på att vinna. Jag försökte fuska genom att putta på Mary när hon sjöng men inte ens det hjälpte. BOOO!