... there is only Photoshop.

Sitter och väljer bilder att photoshoppa. Det gäller att PS:a dem så pass att det syns att bilden är manipulerad, men inte för mycket. Lagom kontrast, lagomt ljus och mörker, använda sig av filtren på ett sätt som gör att det blir lagomt. Jag som har en förkärlek till vit hy gör ofta bilderna alldeles för ljusa. Men det är bara övning som gäller. Det är lättast att PS:a bilder jag tagit på mig själv, det handlar inte om någon narcissism egentligen. Det är snarare så att de få bilder (ungefär 1 av 100) som blir hyfsade är bra PS-kandidater. Ibland undrar jag vad folk skulle tro om de såg mig IRL, jag gömmer mig bakom smink och manipulerade bilder men ser egentligen jättehemsk ut.

Jag har några mål för veckan - förutom att sköta hemmet så tänker jag skriva klart del 2 om mitt självskadebeteende, skissa på mina novell/bok-idéer och läsa ut böcker. Såntdär som jag mår bra av. Inga krav, inga måsten utom att vattna blommorna, katten och fiskarna (plats för skratt). Syssla med det som får mig att må bra.

För då kanske nätterna inte blir så svåra. Så tysta och ensamma och läskiga.

Efter nattens fiasko-sömn så ska jag sova ordentligt under kommande natt och fortsätta hålla en hyfsad dygnsrytm hela veckan. Just nu känns det så bra att jag önskar att mamma och pappa skulle vara bort ännu en vecka. Inget psyk, inga läkare.

Men hon är inte bunden till min lägenhet, hon är bunden till mig. Hon skrämmer mig men egentligen vill hon mig nog ingenting illa. Hon följer där jag går. När jag är ensam så blir hon mycket mer tydlig än när jag är tillsammans med någon vän. På nätterna är hon min vän.

P.S: Låsta bloggen.