Min vägg är påbörjad.

Det är så rörigt i huvudet. Jag tar tankar, citat, vänner, fiender, allt som fastnad i mitt huvud och skriver ner det på post-it-lappar. När jag var inlagd i vintras la jag ett pussel på väggen, det är vad jag gör hemma nu. Det är ett svårt pussel med så många bitar, men tillslut kanske jag kommer fram till någonting.

Det är nästan som ett tvång, jag måste göra det. Det är min vägg, mina tankar, mina pusselbitar. Ni skulle inte förstå. Man måste sätta ihop sitt eget pussel och jag gör det med hjälp av något så enkelt som post-its.

Jag köpte ett doftljus som doftar bubbelgum. Det luktar fortfarande bubbelgum från när jag tände ljuset igår och jag hoppas att doften stannar. Det luktar... rosa. Roligt. Gott.

Nu har jag accepterat att det är höst och jag tänder ljus varje kväll, det är mitt sätt att jaga bort mörkret. Jag är rädd för mörkret.

Det är inte lätt att leva i en känslostorm. Det blåser upp orkeslösa vindar på 5m/s nordligt, östliga vansinniga vindar på 20m/s, sydliga glada och hoppfulla vindar på 10m/s och västliga kalla vindar av hopplöshet på 40m/s. Sedan växlar vindarna och byter positioner. Stormvarning, ta betäckning!