Projekt: Må bättre.
Min idé är följande: Det finns så många distraktioner här hemma, så när jag vill skriva så surfar jag samtidigt eller råkar greppa gitarren istället eller kika på TV. Det är svårt att koncentrera sig, men jag har novell- och bokidéer som jag vill förverkliga. Jag orkar inte med psykiatrin och har avstannat min samtalsterapi och satsar på andra sätt att må bra på, och att skriva är ett.
I närheten finns det ett bokcafé som jag älskar, det är en inspirerande miljö och jag trivs väldigt bra där. Jag tänkte skapa ett schema då jag tar med mig datorn och går dit för att skriva och ta en kopp te.
Och på den vägen tänkte jag lära känna personalen lite mer, och eventuellt framöver höra om jag får komma och hjälpa till några timmar i veckan. Diska eller göra vad som helst. Planera vecka för vecka. Jag har ingen önskan om att koppla in Förnedringskassan (Oops, jag skrev så av ren vara. Jag menar förståss Försäkringskassan.) eller se det som arbetsträning utan bara hjälpa till helt ideellt. Jag vet inte vad de skulle tycka och känna, men man kan ju alltid höra mig för.
Dessutom har jag insett att jag mer än någonting annat skulle vilja umgås med djur mer. Speciellt hästar. Jag har stor respekt för de stora djuren, är lite rädd, men jag tror att jag skulle kunna finna det adrenalinet jag får när jag skadar mig i att umgås med dessa djur. Kanske rida eller bara hjälpa till att mocka och sådant. Jag har ingen större erfarenhet, kanske skulle jag kunna börja med ridlektioner.
En tredje idé jag har är att träffa en schaman för att göra upp med mina plågoandar. Det är lite svårare att genomföra, men jag tänker försöka söka efter någon som är seriös. Jag har blivit avrådd att göra detta från olika håll, men jag ser ingen annan lösning eftersom psykiatrin inte kan hjälpa mig i min andliga sjukdom.
Så, där har vi planen. Jag vill fasa ut psykiatrin, det tar mer än det ger. Mina mediciner måste jag nog ta ändå, varje gång jag slutat ta dem på eget bevåg (utom när jag slutade med Lithionit) så har jag kraschat fatalt. Jag har svårt att acceptera att jag behöver dem, men faktum kvarstår att jag blir riktigt dålig när jag slutat med någon av dem.
Jag ska skriva, det är mitt kall.
Jag tror vi drivs av samma kall, att få skriva.
Tänk vad underbar det hade varit att kunna få vara så fri att man faktiskt kunde skriva sig ur misären.
Jag har också kommit fram till att jag vill spendera mer tid med hästar. Det var ett tag sen sist, men jag har följt med en kompis när hon har ridlektion och det visade sig att det fanns en plats ledig i hennes grupp. Det enda dumma är att jag är rätt tung och ganska otränad, men jag hoppas det ska funka ändå. Det kanske blir den sporre som motiverar mig att gå ner i vikt och bli mer vältränad. Nervös är jag också eftersom jag har en stor rädsla för att göra bort mig eller verka dålig inför andra, och jag kommer inte ihåg hur det känns att rida så jag vet inte hur bra eller dålig jag faktiskt är. Men det enda sättet är väl att konfrontera rädslan och ge det ett försök. Oj, vad jag har babblat. Kram.
Lycka på vägen, du modiga! Eller också är du bara sund och klok som vill må bra. :-)
Kramen...
