Maria på tåget mot Örnsköldsvik.

Tönten själv! Och mitt hår är INTE RIKTIGT så blekt nu.

Det är så roligt att Maria ville följa med till mitt föräldrahem. Roligt att hon vill umgås med mig och se var jag kommer ifrån. Jag skulle lätt kunna behålla henne här hela veckan om det bara gått, jag trivs i hennes sällskap.

Snart blir mamma och pappa hämtade och skjutsade till flygplatsen, då är huset mitt med alla måsten. Och alla möjligheter! Jag älskar det här huset, för de har en ordentlig stereo, en fet TV med DVD-spelare, gigantiska soffor att bara sjunka ner i med en bok och en katt som heter Svante. Det är allt jag behöver, plus gitarren som jag tog med mig från stan.

Jag har tagit Maria på en mycket kort promenad runt några kvarter och jag inser hur mycket jag saknar att vara barn, saknar våra lekar och strapatser. Jag klarar inte livet som vuxen, det är kanske därför jag vägrar klä mig, sminka mig eller bete mig som en riktig vuxen. Kanske lever jag ut mina tonår nu, för jag var ju en så duktig (men galen) flicka när jag var i tonåren. Ganska blek till det yttre. Inte alls som jag är nu.

Vi har inga speciella planer för helgen, mer än valvakan på söndag och att vi ska hitta på någonting med Maari ikväll. Rätt skönt och slappt, en semester som vi behöver. Vi behöver tamejfan ha tråkigt!