Nu har jag pratat med personalen och de ska försöka hålla sig i närheten och distrahera kvinnan som slog en annan patient när hon pratar med mig. För hur mycket jag än håller mig undan så är hon i mitt ansikte. Ena stunden älskar hon en och man har världens speciellaste band, den andra stunden hatar hon en och hotar och är hemskt otrevligt. Hur man än kommunicerar så blir det inte bra och jag orkar bara inte med hennes tjafs. Hur mycket jag än försöker hålla mig undan så är hon ändå överallt. Det är skitsvårt. Jag tror att hon säkerligen skulle kunna klappa till mig också, som hon gjorde med den andra patienten.

Jag har haft läkarsamtal idag och tydligen så har de sett till så att soc sedan förra fredagen betalar för min vistelse här. För patienter är det 80kr/dygn, men för soc är det 7000kr per dygn som det handlar om. Min läkare sa att han haft kontakt med min socialsekreterare och att han anser att jag borde skickas på behandlingshem, men jag har aldrig ens träffat människan och jag vill verkligen inte åka från stan.

Jag känner mig så otrygg. Om jag kommer tillbaka till mitt boende så är det bara i väntan på något annat. Min läkare sa också att de skulle börja mötet utan mig, eftersom det kunde bli ganska hetsiga diskussioner och att det vore onödigt för mig att höra på det. Jag tackar och tar emot faktiskt, jag vill att de ska ha sansat sig innan jag kommer med mina åsikter och jag skulle nog bli upprörd av att höra dem tjafsa med varandra.

Det är så olyckligt att det är på det här viset. Mitt liv skulle kunna vara så bra nu, om jag bara fick chansen. Men nu så kommer vi chansa på olika behandlingar och jag vet inte vad... Det kommer bli tufft på vårdmötet som är på måndag.

Men jag har en glad nyhet, eller snarare insikt. Jag har bestämt mig för att jag ska sluta skada mig! Förut har jag såklart försökt låta bli också, fast jag har aldrig riktigt velat sluta med det. Men nu har jag fått mig en rejäl väckarklocka som gör att jag känner jag vill inte mer. Vad det handlar om vill jag inte gå in på såhär öppet, men utvalda personer ska få veta varför. Kan bara säga att en stor del av beslutet togs på grund av en incident samt att jag kärat ner mig och inser att jag skadar alla omkring mig med mitt självskadebeteende, och jag vill inte skada henne.

På måndag ska jag och mamma höra Sofia Åkerman föreläsa, och jag tror att det kan bli en väldigt bra start. Jag ska be henne signera mitt ex av hennes bok "För att överleva", en bok som jag köpt men inte läst ut för att jag känner att jag vill vara helt säker på att jag vill sluta skada mig när jag läser den, för att få ut så mycket som möjligt från boken.

Dags att börja kämpa.