Just nu får det hända vad som helst. ALLT utom att det fortsätter såhär. Det får bli bättre eller sämre, även värsta scenariot skulle vara bättre än att det är såhär. Nu trotsar jag min tystnadsplikt, för jag orkar inte skydda mina plågoandar längre.

Det är verkligen kämpigt nu. Jag tittar på fotografierna jag har med mig och påminner mig själv om de goda stunderna och om den verklighet jag delar med mina vänner. Jag försöker att inte tänka på den andra verkligheten.

Imorgon får jag besök av sötnosen ovan. Jag längtar och hoppas att jag mår så bra som jag kan. Om inte annat kommer endast hennes närvaro få mig att må bättre, det är jag säker på.