Min första nattpermission på... 5 veckor? Jag kan på sätt och vis förstå att jag inte varit välkommen hem med tanke på allt som hänt och inte hänt, men nu är jag verkligen less på att få dagarna att gå på avdelningen. Nu har jag permission till måndag, och ikväll ska jag sova hemma på boendet. Imorgon åker jag till mina föräldrar för att fira farsdag.

Jag har haft Lynn på besök hela kvällen, det har varit jättefint att umgås med henne. Det är så avslappnat och skönt, jag kan prata om allt med henne känner jag. En riktig bästa vän.

Nu är jag ensam, klockan närmar sig midnatt men jag mår bra. Jag mår bra ganska ofta nu. Jag mår för bra för att vara inlagd på psyket. Jag mår bra och det är underbart!

Att vara hemma igen är inte ångestladdat på något sätt. Som sagt så är jag mogen för det här, eller snarare övermogen. Det känns självklart att komma hem. Nästa vecka blir det utskrivning.

Jag försöker hålla fokus på vad jag gör men i alla situationer och i alla tankar smyger sig hon in. I can't even think straight.