För mycket Saari och för lite Mary!

Nattpermissionen gick bra, utan problem. Det kändes bara så underligt att för första gången på 5 veckor sova själv utan någon annan i rummet. På psyket brukar min rumkamrat alltid somna innan mig och snarka, dessutom är det massor av andra ljud. Hos Mary har det varit djur som prasslat, pipit och låtit. Plötsligt blev jag ensam och jag spelade som vanligt musik för att fylla ut tystnaden. Tänk att JAG som alltid älskat att sova ensam och alltid velat ha knäpptyst nu vill ha saker omkring mig. Kanske är det en sorts trygghetskänsla i att veta att jag inte är ensam. Och dels behöver jag ljudet för att jag inte ska höra viskningar.

Idag har jag sovit ut, sedan fick jag besök av Mary. Tyvärr fick jag inte så mycket tid med henne som jag skulle velat ha, för jag hade en buss att passa. Jag var nära att skriva "Ursäkta mig men...", tills jag insåg att jag inte behöver ursäkta mig; Min dejt är sjukt snygg! Det tycker jag. Fjärillar i magen.

Vid middagstid skiljdes vi åt och jag åkte buss till Nordmaling. Jag är så irriterad på botniabanan som inte fungerar som den ska, det känns som att tåget faktiskt är räddningen för mina problem med att åka kollektivt. Till skillnad från buss så är det mer utrymme och man kan röra sig mer, det går snabbare och skumpar inte. Men tågen är inställda numera, klantarslena började köra tågen för tidigt. Barnsjukdomarna finns fortfarande kvar. Så jag uthärdade en busstur, och nu sitter jag i Nordmaling och skriver. Det blir vila och farsdagsfirande i helgen.

Suddig dagens outfit. Tyckte att jag lyckats ganska bra idag. Kläderna sitter dessutom lite mindre tight, de kilon jag gick upp i somras har jag gått ner. Skönt!

Detaljerna is the shit.