Sofia och jag!

Idag tog mamma med min på en föreläsning med Sofia Åkerman. Det var lite klurigt att få det att passa in i mitt schema, men min mamma fixade så att vi absolut skulle få höra henne föreläsa på förmiddagen.

Själva föreläsningen var jättebra, hon talar med en sådan självklarhet om svåra saker och berättar hur hennes svåraste tid var för henne med både humor och allvar. Hon är en jätteduktig föreläsare och hon vet hur man talar öppet om självskadebeteende och ätstörningar utan att värdera handlingarna. Med det så menar jag att hon är duktig på att prata utan att trigga andra människor på olika sätt, utan tvärt om! Det handlar inte om antal sår, det handlar inte om vilket BMI man har. Det handlar om att man mår dåligt, och det går inte att jämföra dåligt mående.

Vissa personer jag pratat med som delat med sig av de lite mörkare delarna av sitt liv brukar ofta lägga till "Men jag har ju inte mått lika dåligt som dig". Jag brukar svara att allt är relativt och att dåligt mående yttrar sig på olika sätt, och det introverta måendet inte kan jämföras med andras. Man kan inte heller påstå att jag mått sämre på grund av att jag har fler ärr än personen jag pratat med. Jag tycker att det är viktigt att ha i åtanke.

Jag vill tacka min mamma för att hon såg till att jag fick gå på den här föreläsningen och gav mig chansen att få träffa Sofia i person. Jag var så lycklig efter föreläsningen, för jag kände att jag verkligen uppnått någonting genom att dels vara i en sal full av människor (när jag är van vid att livet begränsas till en sluten avdelning) och att jag vågade gå fram till Sofia efteråt. Det är mina personaliga segrar idag.

Jag kommer leva på det här länge.

Boken jag fick signerad.

Jag fick några ord på vägen till ett liv utan självskador. Det betydde otroligt mycket för mig.