Det blev ingen minnesstund, i alla fall inte ikväll. Jag kände ändå att jag var i stort behov av att träffa någon som kände Carro som jag gjorde, och Maria och jag bestämde oss för att ha en egen minnesstund.

För Carro.

 

 

Jag spelade lite gitarr och sjöng efter att vi tänt ljuset, men mest satt vi och pratade. Vi pratade om Carro, om oss själva, om psykiatrin, om maktlösheten och om livets skörhet.

 

Jag trodde ärligt talat att Carro skulle överleva oss alla.

 

Men vi är alla av samma skrot och korn, på sätt och vis. Unga tjejer med liknande problematik som åker in och ut från psyket. Det kunde varit jag, det kunde varit Maria, det kunde varit vem som helst. Johanna orkade inte längre, inte Carro heller. Vi måste inse att man faktiskt kan dö. Jag tror att alla i grund och botten vill leva men vissa faller emellan. Vad vi gör mot oss själva är livsfarligt. Det är därför jag valt att sluta.

 

Mary har varit ett fint stöd igår och idag, det har varit skönt att inte vara ensam. Idag fikade jag, Mary och en god vän till Mary vid namn Frida på bokcaféet och timmarna bara flög iväg. Det är svårt att smälta allt med Carro men jag orkar inte heller tänka på det hela tiden. Marys och Frida berättade anekdoter från deras gymnasietid och vi pratade om människor och händelser och massor av trevligheter och otrevligheter.

 

Samtidigt så behöver jag ju tänka på det, på Carro, och framför allt prata om det, därför var det skönt att komma hem till Maria och prata om allt.

 

Carro förtjänar en minnesstund, men just nu är såren så färska att ingen orkar styra upp någonting. Jag är fortfarande i chock- och overklighetsfasen. Jag kan bara inte ta in vad som hänt. Och jorden fortsätter snurra, tiden fortsätter gå. Finns det ingen paus-knapp?

 

Jag pratade med föreståndaren på psykavdelning två igår, hon lät oroad och bad om att jag skulle ta hand om mig själv. Jag tror att vården vid sådana här händelser är rädd för domino-effekten. Men om det är något positivt som kommit ur det här så är det att jag påmints om hur oåterkallelig döden är och att jag inte vill att det ska hända någon omkring mig, och inte mig heller.