Nu har de stängt in den maniskt/psykotiska kvinnan längst nere i korridoren. Personalen måste äntligen ha insett allvaret i att hon slagit flera patienter och att ingen riktigt vågar vara ute i korridoren när hon är där.

Hon skriker som en stucken gris och jag sätter på mig hörlurarna för jag vill inte höra. Det är inte kul att vara begränsad till en liten del av avdelningen, det vet jag av erfarenhet, men hur mycket jag än försöker så har jag svårt att känna empati för den här kvinnan.

Men ikväll kommer jag slippa henne, slippa avdelningen. Om min läkare ger mig permission föreståss, men det tror jag inte blir något problem. Jag ska hem till Mary och fortsätta där vi slutade förra dejten, typ! Jag längtar så otroligt mycket! Funderar på att göra en favorit i repris och köpa halloumi igen. Jag är helt såld på den osten.

Igår hade vi vårdmöte. Det är bestämt att jag ska få en egen lägenhet med boendestöd så nära mitt boende som möjligt. Jag ska hem till mit nuvarande boende, men det är bara i väntan på något lägenhet. Jag tänker inte acceptera vad som helst eftersom det är de som tvingar mig att flytta, jag vill ha en tvåa med ett bra läge helt enkelt. Soc får gräva djupt efter något som matchar mina krav.

Jag har nästan kommit över det faktum att jag måste flytta från min andra familj, mitt boende. Jag föreställer mig en egen lägenhet i närheten, föreställer mig att skaffa en katt eller två.

Vad gäller behandling så ska jag på studiebesök på ett annat behandlingscenter i Umeå som visserligen jobbar med personer som har psykosproblematik vilket inte jag har, men ett studiebesök skadar ju faktiskt inte. Allt annat känns lite osäkert. Men vi ska följa upp hur det går för mig och jag tänker hålla en tät kontakt med vården.

I won't fall apart...