Skrivdag.
Scribble scribble scribble...
Idag har jag dedikerat hela dagen till skrivandet. Jag vet ärligt talat inte vad jag håller på med just nu, fick ett uppslag till en novell inatt när jag låg sömnlös och även om det inte var så bra så vill jag försöka skriva om det. Jag älskar att skriva och förlora mig i orden, men jag blir också mycket självkritisk och blir arg på mig själv när jag får skrivkramp. Ändå vet jag att det är det här jag ska syssla med, jag ska skriva. Det är mitt kall, kan man säga. Det är ett lika stort behov för mig som att äta, sova eller bajsa.
Brukar ni skriva? Dagbok, dikter, noveller, blogg?
Jag bloggar, skriver dagbok och brevväxlar. När jag var mindre skrev jag JÄMT. Berättelser, noveller, tidningar...
"Vi tillföra vår själ för mycket stoff", menade Montaigne, eftersom vi inte ger oss hän åt det vi gör och han har ett konkret tips "när jag dansar, dansar jag, när jag sofver, sofver jag; när jag promenerar själv i en vacker trädgård och ertappar mina tankar på annat håll återför jag dem till trädgården...".
Är inte det väldigt DBT?
Hopplock alltså...
Jag känner precis det du beskrev, att skrivandet är mitt kall. Och när orden fastnar så blir jag frustrerad till tusen, men förr eller senare lossnar dom och då är det bara att skriva tills pennan glöder. Det finns få saker som är så gött som att se orden växa fram på ett papper. Att fylla ett tomt ingenting till ett fullt nånting. Det är lycka =)
Jag tycker om att skriva på Viska. Dela mina tankar och upplevelser med andra. Gillar inte att skriva en dagbok bara för mej själv, för det känns meningslöst om ingen annan läser vad jag tänker. När jag mådde mycket dåligt psykiskt kunde jag inte uttrycka mej i skrift.
