Det är dags att ta itu med min lägenhet. Busy hands are happy hands, sa Kitty i That '70s Show och det stämmer ju faktiskt, till en viss del i alla fall. Peppar med Lady GaGa på alldeles för hög volym. Allt för att känna mig verklig.

Det ser faktiskt jättehemskt ut här hos mig. På den senaste tiden har jag bara inte orkat städa, och ingen på mitt boende har tvingat mig heller. Jag har ju klarat det bra själv ett tag, men nu har allt förfallit.

Fötterna på jorden, sväva inte iväg nu, Sara. Kraftigt dissociativ säger min läkare, men hans benämningar på vad tusan det är jag går igenom känns inte sanningsenliga. Jag upplever ju det jag upplever. Finns det ett ord för allting inom psykiatrin? Det känns som att allt som händer i mig benämns som dissociation. Ett slaskuttryck, det verkar summera allting.

Jag försöker att inte sväva iväg. Försöker fokusera på den verklighet jag delar med andra människor. Jag ser häggen utanför min lägenhet, känner doften, jag har meningsutbyten med andra personer, jag hör musiken jag spelar på stereon och men det känns bara som att jag rör mig i overkligheten.

Det bråkar i huvudet, stället till. Så nu ska jag plocka, skrubba, bädda om sängen. Busy hands are happy hands.

Ikväll är det ESC (Eurovision Song Contest), delfinal 2. Jag hoppas att jag kan njuta av det.