Idag har jag börjat ta in påsken i min lägenhet. Till tonerna av JCS har jag dammsugit och plockat fram påskpynt. mitt gamla jul-träd har fått komma in igen och är nu ett påsk-träd. Jag famlar desperat efter allt som har starka färger som kanske kan tränga igenom mina mörka skygglappar, det är som att jag vet att världen finns där ute men jag kan bara inte se den. I alla fall inte på det sätt jag vill se den.

Som tur är, så är påsken en enda stor gul färgklick. Solen är påväg och även jag. Det spelar ingen roll hur många gånger jag måste börja om, ta nya tag, för jag vet att jag alltid kommer ge allting en ny chans, gång på gång. Det är det minsta jag kan göra.

Nu längar jag otroligt mycket efter påskhelgen, för då kommer min bror hem och familjen samlas i Nordmaling. Dessutom så fyller jag år på tisdag, så vi ska fira mig. Det känns konstigt att fylla år, jag har inte ägnat så många tankar åt det. Jag har inte önskat mig någonting i present och jag har inte förberett något firande på boendet eller något kalas. Jag orkar bara inte. Vi får se om jag orkar köpa en tårta till Hera. Det vore i alla fall någonting.

Påskträdet so far.