Jag är officiellt utskriven!
Dagens webcambild.
Idag åkte jag upp på avdelningen för att ha ett läkarsamtal och bli utskriven. Det var allt jag tänkte hämta. Min läkade var 50 minuter sen och samtalet gick fort vilket gjorde mig ganska irriterad. Igår byggde jag upp spänningar i kroppen och knoppen, jag var hemskt orolig inför samtalet men när vi kom dit var det slarvigt och jag insåg att jag inte hade behövt vara så spänd och orolig. What a waste.
Jag blev i alla fall utskriven. Jag minns faktiskt inte om vi ens pratade om hur jag mådde idag. Jag minns inte mycket, egentligen. Jag upptäckte ikväll att jag lämnat kvar en nästan full fil-tetra på mitt köksbord från frukosten. Jag sov en timma i eftermiddags för att jag var så trött (pga Seroquel-höjningen?) och det är först efter den luren som minnet återgått till det normala.
Jag förstår inte riktigt varför jag får neuroleptika när det påstås att jag är dissociativ. Antipsykotisk medicin kan snarare förvärra dissociation - så jag förstår ingenting. Och samtidigt som jag har dissociativ problematik så yppade läkaren någon gång att jag påvisade psykotiska symptom och jag känner bara - BULLSHIT. Tala ur skägget eller låt mig vara. Jag orkar inte höra, det spelar ingen roll vad ni har att säga om mig. Jag borde verkligen sluta lyssna på dem.
Hur som helst så mår jag bättre här hemma. Jag får fortfarande kämpa men jag får mycket mer sällan riktig panikångest numera, bara det är underbart. Jag är mycket tacksam för Xanor Depot. Och anledningen till att jag sökte vård den här gången, (vilket jag inte vill ange), har dämpats tillräckligt för att jag ska kunna vara hemma.
Så, jag är utskriven och fri. Jag ska verkligen försöka göra någonting bra av mina dagar. Jag försöker se solen, försöker känna dofterna och kärleken. Och som jag sagt, jag sväljer vilka piller som helst bara jag slipper slutenvården.
Nu ska jag ta en cigg på min balkong, se solen sjunka och känna att nu är det jag som väljer vad jag vill göra.
jag trodde du tyckte medicinen var bra för dig, så då fattar jag inte varför du plötsligt tvekar.
I alla fall är det enbart du som avgör vilka mediciner du ska ta. Ibland blir man mer eller mindre tvingad, men du har rätt att välja. Ibland vågar man kanske inte säga ifrån. Men jag hoppas du har mod att göra det du känner är rätt för dig.
I övrigt håller jag med dig, det dissociativa blir värre av neuroleptika i komb med B. Känner verkligen igen minnesluckorna o förvirringen. Kroppen reagerar på ämnena i medicinerna, så eg kan man inte kalla det för ngt pykiatriskt så länge man äter dem. Betyder inte att allt skulle va bra utan!
Men säkerligen gör det att det blir svårare att vara närvarande. Det skrämmer mig när man känner igen sig sj i andra som är där man själv varit, för man ser ungefär vilka mediciner folk tar, när man ätit dem själv. Och när man minns hur man själv hade det under den tiden...inte kul. Det var en av de värsta perioderna i mitt liv, och man blir så ledsen att se andra gå igenom det.
Jag har nog haft det lättare eftersom jag aldrig lagt något hopp till mediciner, eftersom jag aldrig haft någon positiv effekt av dem. Det är nog tyngre när man går o hoppas på medicin efter medicin. Och det blir svårare när andra förstärker den känslan, att man ska hitta det rätt pillret. Jag har väl bara svårt att förstå att det skulle kunna göra någon skillnad då jag aldrig känt något bra av dem.
Jag är inte emot mediciner, bara medicinering utan klart syfte. Jag tycker det är bland det värsta en läkare kan utsätta en patient för är när de ska chansa med mediciner. Man ska veta vad man gör, vad som är problemet innan man sätter någon på en ny medicin. Det verkar som man ofta chansar vilt.
Jag vet att du tror annorlunda, men jag tror inte på att du skulle vara psykotisk. Jag bara inte tror det. Kanske oförstående men ändå så säger jag så.
Du kanske skulle göra en medicinrensning och börja om från början?
Råka på din blogg av en slump och känner igen mig en hel del i det du skriver.. Jag har oxå varit där du är, men mår dock bättre för tillfället.. Hoppas att du oxå ska finna vägen dit.. Vill du så får du gärna adda mig!
Super duper Kramar från mig
Ps: Jag tror på dig och att du fixar detta, du är fin och duger precis som du är, glöm inte det!
Läkare. Jag vet inte hur många mediciner jag fått utskrivet som snarare kan förstärka hympomani, t ex. Eller mediciner som interagerar mot varandra.
Skönt att du utskriven, jag håller tummarna för att du ska få ha det lugnt och skönt nu!
