Nu spelar pappa Beach Boys på hög volym, han ligger i soffan mittemot den jag sitter i. Svante ligger bredvid mig och sover. Mamma är i sitt sovrum och vilar medan min bror och hans flickvän är på en dansuppvisning i Olofsfors.

Det har varit en dag full med gäspningar. Jag vaknade till att det spelades Yeah Yeah Wow Wow med Martin högt på stereon. Så arg jag blev! Jag kröp ilsket ur sängen och undrade vad fan min familj höll på med. I köket satt Åke, Teresa och mamma vid frukostbordet och löste melodikrysset. Okej tänkte jag och visste att jag inte hade rätt att vara arg, klockan var över 10 på morgonen och om jag inte somnat så sent så skulle jag också vara vaken vid den tiden. Jag har svårt att komma till ro på nätterna men jag har till skillnad från dem sovmorgon varje morgon nästan på grund av att jag är sjukskriven.

Hela dagen har präglats av min trötthet, de kallar mig "hasarn" här hemma eftersom jag inte orkar lyfta fötterna på morgonsidan, och i köket tog jag en gaffel för att äta fil och müsli och förstod inte vad jag gjorde innan mamma tog gaffeln ur min hand och ersatte den med en sked.

Jag har somnat till vid frukostbordet och sedan två gånger i vardagsrummet. Klockan hann bli 15 innan jag orkat byta om till vanliga kläder och sminkat mig. Det är otroligt frustrerande när man är så trött att man inte har någon kontroll, jag visste att vad jag än gjorde så skulle jag somna. Vare sig jag satt vid datorn, åt, såg TV eller läste. Jag skulle säkert känt för att lägga mig ner på marken och vila lite om jag orkat klätt på mig och tagit en promenad.

Nä, jag tycker inte om dagar som denna. Jag har inte tagit någon extra medicin alls men ibland blir jag så äckligt trött och gör bort mig genom att sluddra fram osammanhängande meningar.

Nu börjar det dra ihop sig. På måndag kommer vi stiga upp vid 05.00 för att flyget går kring 07.00. Jag har själv så mycket packning att jag måste följa med in när mamma skjutsar Åke och Teresa, om jag inte haft det hade jag kunnat ta bussen senare. Hur ska jag komma upp så tidigt? Det är nästan så att man funderar på att helt sonika stanna uppe tills det är dags att fara iväg. Men nej, det är nog bättre att gå i säng tidigt, vare sig jag kan sova eller inte.

Jag kommer sakna min bror så mycket. Nu är det början på slutet. Jag hoppas att jag bara inte bryter ihop när jag kommer hem.

Fast jag saknar hemma litegrann. Jag har knappt varit där på hela sommaren, känns det som. Jag har haft så mycket att göra att jag inte hållit kontakten med vänner ens. Allt har gått så snabbt. Nu längtar en del av mig hem till mig, så att jag kan göra rent mina ljuslyktor och tända om kvällarna. Jag är rädd för mörkret, men jag har mängder med värmeljus och tänker storhandla ljus på Lagerhaus. Bort, bort med mörkret! Fast egentligen är det bäst nu, när det är ljust ganska länge men att det är mörkt några timmar innan man ska sova.

Jag försöker skriva, om nätterna får jag storslagna idéer men på dagarna finns de bara inte där, jag lyckas inte få något flyt i vad jag skriver. Det gör att just den här dagen känns extra trist, jag har inte fått någonting gjort. Jag kan inte ens skriva.