Ibland blir jag så trött att jag inte kan stå på benen.

Aldrig på kvällen eller natten. Det är ju då som jag har kommit igång! Jag tycker inte om att gå och lägga mig, men jag gör det ändå. Jag behöver mer sömn än andra. Men egentligen borde dygnet ha 48 timmar istället, som Malin säger.

Jag kan bara inte stänga av mitt huvud! När jag går isäng tänker jag ofrivilligt på en låt, flera personer, känslor, föreställer mig olika situationer, hör mitt hjärta slå för fort och/eller för hårt och får samtidigt sjukt mycket inspiration till skrivprojekt som jag aldrig känner lika varmt för på dagarna. Jag vill ha en OFF-knapp så att jag slipper det här.

Vad brukar ni göra för att sova?

Jag brukar göra andningsövningar, lyssnar på mina andetag för att stänga ute den där låten som satt sig på hjärnan och räknar ner varje andetag från 20. För var andetag som går så föreställer jag mig hur jag sjunker ner i sängen mer och mer, hur min kropp efter varje utandning slappnar av.

Jag har även en "säkerhetslåt", en låt som brukar lugna mig och ersätta den där irriterande låten som följer med från dagen. Det är Dido - Thank you och jag kan inte svara varför, jag gillar inte Dido men jag kopplar just den låten till sömn. Den ingår i ritualen.

Jag brukar också göra en avslappningsövning som vi gjorde under estet-timmarna på högstadiet. Den heter Pricken. Man ska ligga på rygg, försöka slappna av och föreställa sig att man har en prick i pannan. Den där pricken får vara vilken färg man vill och den är elastisk och rörlig. Först brukar jag låta den smälta ut på min panna och känna hur den värmer. Sedan förflyttar den sig runt på kroppen, omfamnar varje liten kroppsdel och värmer. Det är skönt - när det funkar.

Det är alldeles för ofta som jag inte kan ta kontrollen över mina tankar. Jag försöker återuppta koncentrationen när den åker iväg, men kan jag inte hålla tankarna i styr så brukar jag istället bestämma mig för att grubbla på det ett tag, tänka klart alla tankar och bestämma mig för att jag inte kan göra någonting med just nu, att allt jag kan göra mitt i natten är att vila och sova.


Jag måste ta upp det här med sömnen med min läkare. Just nu funkar det inte alls. Istället kommer jag knappt ur sängen och jag som är så åkrädd somnade av flera gånger när vi åkte in till stan idag.

På tal om det, så är jag väldigt ledsen över att min mamma blev spysjuk i morse. Det innebar att jag inte kunde träffa Maria och Mariesan ifall jag bar på smitta. Själv så har jag mått bra i magen idag, men man vet ju aldrig. Tyvärr var jag tvungen att åka in till stan med Åke och Teresa ändå för att hämta ut mediciner, så jag häckar i min lägenhet här på Hera. Det hade varit skönt att vara hemma men börjar jag hoppa över medicinerna så kommer det sluta dåligt.

Ja, som jag sagt förr. Läkarna säger i princip; Put on these chains and you can live a free life. Ta de här medicierna varje dag så ska du se att du mår bättre. Gör dig beroende så blir du fri. Är det inte underbart?

Nu ska jag börja packa ihop här hemma, om en eller ett par timmar åker jag hem till Nordmaling igen.

Jag fascineras av att jag faktiskt känner mig levande. Jag fyller mina dagar med liv. Det är underbart, även om det inte alltid är positivt. I never promised you a rosegarden.