Nu är jag jävligt trött.
2010-07-25 @ 23:17:31
Ja, jag har åkt buss till Nordmaling och tillbaka, jag har gått på marknad och jag har gått på parkfest. Jag har haft det bra, men som det alltid blir när jag kommer hem till mig så blir jag totalt orkeslös och trött. Och jag börjar grubbla.
Jag önskar mig en bättre uthållighet. Jag skulle vilja kunna göra som Linda, gå på parkfest och börja jobba kl 07 dagen därpå. Inte för att det är särskilt hälsosamt - alla behöver vila - men jag verkar behöva vila mycket mer än andra. Jag är ju för sjutton heltidssjukskriven sedan jag avslutade gymnasiet.
Men jag känner mig levande. Min sommar har varit så fylld av roliga saker, och det är mer att komma.
Imorgon ska jag träffa Thomas och spy ur mig om hur allting har varit och allting som ska bli. Vi är ju nästan kompisar nu, jag och min läkare! Hur illa är inte det? Haha!
Jag har skjutit på alla framtidstankar under semestertiden, men nu börjar de bubbla upp. Orkar jag kämpa för en framtid, och samtidigt kämpa för de små målen varje dag? Orkar jag ta ett steg uppåt? Orkar jag lägga hjärta och själ i behandling för att ta mig ur detta? KAN jag ta mig ur detta, vad nu detta är? Detta är jag. Jag kommer inte ifrån mig själv.
Jag är en svensk tiger. Mitt syfte är att vara tyst om mina angelägenheter och att vara stark i den rådande situationen. Men tänk om jag inte vill vara en tiger längre? Mina ränder är permanenta.
Behandlingshem eller behandlingscenter, Vågen, terapi. Allt kräver att jag kämpar. Jag orkar inte med ännu ett misslyckande.
Stora frågor och stora beslut väntar.
Jag önskar mig en bättre uthållighet. Jag skulle vilja kunna göra som Linda, gå på parkfest och börja jobba kl 07 dagen därpå. Inte för att det är särskilt hälsosamt - alla behöver vila - men jag verkar behöva vila mycket mer än andra. Jag är ju för sjutton heltidssjukskriven sedan jag avslutade gymnasiet.
Men jag känner mig levande. Min sommar har varit så fylld av roliga saker, och det är mer att komma.
Imorgon ska jag träffa Thomas och spy ur mig om hur allting har varit och allting som ska bli. Vi är ju nästan kompisar nu, jag och min läkare! Hur illa är inte det? Haha!
Jag har skjutit på alla framtidstankar under semestertiden, men nu börjar de bubbla upp. Orkar jag kämpa för en framtid, och samtidigt kämpa för de små målen varje dag? Orkar jag ta ett steg uppåt? Orkar jag lägga hjärta och själ i behandling för att ta mig ur detta? KAN jag ta mig ur detta, vad nu detta är? Detta är jag. Jag kommer inte ifrån mig själv.
Jag är en svensk tiger. Mitt syfte är att vara tyst om mina angelägenheter och att vara stark i den rådande situationen. Men tänk om jag inte vill vara en tiger längre? Mina ränder är permanenta.
Behandlingshem eller behandlingscenter, Vågen, terapi. Allt kräver att jag kämpar. Jag orkar inte med ännu ett misslyckande.
Stora frågor och stora beslut väntar.
Kommentarer
Postat av: Maria
måste ses på riktigt nån dag! Göra ngt kul!
Kram
Postat av: Tina
Det kommer säkert bli bra sen