Och när allt är nattsvart, när ångesten sitter med stryptag om min hals, då kommer änglarna. En explosion av änglar, av vänner, av främlingar som visar sig vara nya vänner. Jag sitter här med ett leende som skär genom den mörka dimman. Som en blixt av stjärnor i natten. Ja, jag kan rabbla poetiska beskrivningar och bildspråk i evigheter. Romantisering är min grej.

Ni är räddare i nöden.

Inatt ska jag somna tryggt och imorgon ska jag vakna av solljuset. Positiva affirmationer ni vet.

Jag är så skör, alla lugna stunder är ändå mer än bräckliga, men värmen jag fått från Hera (speciellt Maria) under kvällen har dragit mig ner på trygg mark en stund. Sedan, när alla gick in till sig, så satte jag mig vid datorn och hade fått flera jättefina meddelanden från nära vänner och flyktiga bekantskaper. Allt betyder jättemycket. Så otroligt mycket.

Jag trodde inte att det fanns något skyddsnät den här gången. Jag balanserar på slak lina och har fallit handlöst, trodde jag. Så helt plötsligt ser jag er, ett solitt skyddsnät.

Jag ska somna tryggt inatt, det gör jag.