Kattungelycka!

Maria föll pladask, tror jag minsann. Men vem skulle inte göra det!?

I förrgår tog jag med mig Maria till Mary för att titta på kattungarna. På en vecka har det hänt så mycket! Istället för att vingla omkring i hennes sovrum är de nu precis överallt. När vi steg in hos Mary kom alla småttingar springandes mot oss från alla håll. De är så nyfikna på livet, nyfikna på människor, utforskar världen inuti Marys lägenhet. Snart hänger de i gardinerna.

Mary med alla småkottarna.

Små personligheter har utvecklats. Det är mest fart på Tala, och Mischa älskar verkligen att klättra. I förrgår när jag satt tätt intill Mary med fyra sovande kattungar i knät så trodde jag att jag dött och kommit till himlen! Kan det bli bättre?

Puffen gillar inte att kattungarna tar all uppmärksamhet, så han får lite one on one-gos också.

Och jag är helt körd. Det finns ingen återvändo, jag är totalt förälskad och fast. Den där underbara människan stal mitt hjärta. Det är hemskt läskigt, för jag får ibland borderline-problem och blir rädd för att hon verkligen har mitt hjärta i sin hand, jag har bara vågat göra mig så sårbar en gång förut och det är inte lätt. Men som sagt, det finns inget annat att göra. Jag är otroligt väldigt jättekär.

Kattungarna och Mary och jag <3

The best damn thing