Varje fredag har jag bild med en ur personalen på Hera som dessutom utbildar sig till bildterapeut. Vi klickar, respekterar varandra, jag tycker faktiskt att det är synd att hon arbetar med mig för det känns som att vi skulle kunna bli goda vänner.

Hur som helst, det är skönt att varje fredageftermiddag kladda på papper utifrån ett tema som vi bestämmer tillsammans. Jag är inte särskilt duktig, men ibland får jag idéer. Att skriva, det är egentligen den lilla talang jag kanske har, men jag har insett att allt i livet inte handlar om att vara bäst. Min bildterapi handlar om utlopp.

Igår lyssnade vi på Birthday Massacre och VNV Nation samtidigt som jag gick lös på färgerna. ALLTID återkommande färger är svart och rött. Det är det som jag är jag. Jag vill ha lite mer grönt och gult i mitt liv, men jag är på gång.

Förra veckan var jag på julkonsert och träffade en av mina fastrar hon frågade hur det var, för hon har hört att det inte varit så bra alls. Jag svarade att det varit jobbigt men att det är bra nu. För ja, nu är det bättre än någonsin faktiskt, trots att det fortfarande kommer massor av hinder att ta sig över. Igår under bilden så målade jag mina fysiska demoner, mobbarna, och en Saari som grät blod, men som fått en aura av kärlek som håller mina plågoandar från det förflutna borta.

Marika som jag gör det här tillsammans med frågade mycket vad olika saker betydde. Jag svarar så gott jag kan. Saken är den att jag vet att jag kan skriva, men många gånger är ord otillräckliga för att förklara vissa saker. Och inte ens bild räcker jämt, men de kan komplettera varandra. Jag brukar få skriva någonting till varje bild.

Nu är jag hos Mary och har varit här sedan igårkväll. Det tryggaste stället jag vet... Min tillflyktsort. Ibland får jag extrema känslor, ungefär som en urladdning i ett åskväder eller när man får morfin intravenöst, en så plotslig stark kärlek som gör att jag måste le, ja nästan skratta. Jag älskar henne och när jag säger det så känner jag mig mer ärlig än jag någonsin varit i hela mitt liv.

Man blir galen av kärlek tror jag, men det är väl inget fel i det? Nu ska jag sluta umgås med datorn och ge henne en kyss.