Saari i båten på midsommarafton 2009.

I eftermiddags fikade jag med de andra på Hera. Vi satt och pratade, plötsligt kom vi in på ämnet segling. Jag har insett att jag längtar mer än jag tror efter att åka ut på segelsemester - jag har massor av fina minnen från hela min uppväxt. Några dåliga också, förståss. Jag har varit ordentligt sjösjuk några gånger och jag lovar dig att jag varit redo att hoppa överbord! De senaste året har jag missat det mesta av seglatserna för att jag tagit sjösjukepiller och blivit så trött att jag bara legat i kojen och sovit, och plötsligt är vi framme och jag är nyvaken.

Gunilla och jag pratade om Ulvön och Trysunda, för hon har nämligen arbetat där som lärare när det begav sig. Det var underbart att dela kärleken för dessa öar, särskilt Trysunda, med någon. Jag drömde mig bort bland blåa skyar och vatten, ljudet av vågor som kluckar, fiskmåsar som skriar, bryggor och båtfolk. Jag vill dit, helst nu!

Järnäsklubb.

Det finns ett ställe jag ibland går till i mina tankar, en plats ute på hällarna i Järnäsklubb. Jag hör ljudet av vågorna som slår mot stenarna, fiskmåsarna, känner solstrålarna mot mitt ansikte och känner stenhällen under mig. Där är jag lugn. Det är min oas i mitt inre.

Brorsan badar i skymningen.

Jag har kollat på bilder från förra sommaren och en flodvåg av nostalgi har sköljt över mig. Det där med att vara nostalgisk, det har jag fått av min pappa. Förra sommaren åkte vi ut alla fyra i min familj och hann segla ända till Härnösand på en vecka, sedan åkte jag och brorsan hem med buss. Vi hann med utflykter, bad och bastu och annat mys... Jag vill dit igen. Förhoppningsvis kommer vi göra om det i sommar.

Can't wait.

Styrman, för några år sedan.