Nu har jag inte skrivit på ett tag och jag undrar var orden tog vägen.

Det är Pride-vecka här i Umeå och jag är så peppad inför morgondagen när det är parad och sedan fest på Äpplet. Jag har valt ut kläder och smink och look och även gjort en fin liten skylt som jag ska vifta med:



Det ska bli så roligt, hoppas på att få träffa många av mina vänner och bekanta. Jag har ju inte umgåtts så mycket med så många på så länge. Pappa har förmanat mig att inte dricka så mycket och det ska jag inte, jag känner verkligen inte för att bli bakis när jag har en lättriggad ångest. Underligt nog är jag inte orolig för att få panikångest nu i helgen, jag känner mig trygg med människor som bara är ute efter att få vara sig själva. Dessutom kommer jag få sova över hos Maria och där är jag trygg.

Funderar på om jag orkar gå på någon föreläsning och/eller workshop, det vore roligt men det känns faktiskt mer lockande att lägga sig i sängen och läsa ett tag. Har ändå missat de två som jag varit mest intresserad av tyvärr.

I find hope in what eyes don's see.
I find hope in your hate for me.