Använda tjurskallen.
2009-09-06 @ 14:58:50
Jag tror att jag somnade ganska direkt igår. Jag var så trött att jag ögonen gick i kors, och det var skönt att bara blunda och inte behöver anstränga sig. Jag antar att mitt sätt att försöka somna handlar om någon sorts självhypnos, vilket känns ansträngande fast det hjälper mig att sova. Det kräver all fokus jag kan uppbringa. Men igår la jag bara huvudet på kudden, kände hur mjuka lakanen var och somnade utan att behöva ligga och vrida och vända mig. Oh heavens.
Idag är mammas födelsedag. Jag hade ingen present eftersom jag dels inte har pengar och dels inte haft möjlighet att hitta på något eftersom jag varit inlåst. Vi fikade chokladkaka imorse och mamma fick te från Ulvön och en alldeles sprillans ny och egen digitalkamera! Sedan gick jag och sov till lunch, efter det har jag hjälpt mamma att bränna ut skivor till sina core-pass. Jag hade gott inflytande och la till VNV Nation - Prelude och Depeche Mode - Blasphemous Rumours till avslappningen. Hehe.
Jag hade inte tänkt berätta för mamma om vad läkaren Dimitrij sagt till mig på mötet, om hur hopplöst det var att jag slutat med Lithioniten och att han räknade med att det skulle sluta illa. Av någon anledning som för en stund verkade vettig så berättade jag om vad Dimitrij sagt och mamma reagerade direkt. Hon kramade mig och så började hon gråta.
Och så började hon gråta.
På hennes födelsedag och allt.
Way to go, Sara.
Just nu ser jag ingen anledning till att hon skulle behövt höra det. Jag sa att det skulle bli okej och att de inte behövde oroa sig så länge jag var på Hera, men hon undrade om jag skulle hinna skära upp mig eller hoppa framför en bil eller ett tåg innan någon sa stopp.
Jag bad mamma och pappa att inte oroa sig. Det hjälper inte.
Jag är så arg på Dimitrij. Han förstärkte känslan av att känna sig döende. Som om det är förutbestämt. Jävlar karl.
Jag måste med mycket beslutsamhet ta mig igenom det här. Tyvärr är beslutsamhet en kvalitet jag nästan saknar. Tjurig är jag, men inte beslutsam. Det är inte riktigt samma sak, tyvärr. Men jag kanske kan vända tjurskallen till någonting bra.
Idag är mammas födelsedag. Jag hade ingen present eftersom jag dels inte har pengar och dels inte haft möjlighet att hitta på något eftersom jag varit inlåst. Vi fikade chokladkaka imorse och mamma fick te från Ulvön och en alldeles sprillans ny och egen digitalkamera! Sedan gick jag och sov till lunch, efter det har jag hjälpt mamma att bränna ut skivor till sina core-pass. Jag hade gott inflytande och la till VNV Nation - Prelude och Depeche Mode - Blasphemous Rumours till avslappningen. Hehe.
Jag hade inte tänkt berätta för mamma om vad läkaren Dimitrij sagt till mig på mötet, om hur hopplöst det var att jag slutat med Lithioniten och att han räknade med att det skulle sluta illa. Av någon anledning som för en stund verkade vettig så berättade jag om vad Dimitrij sagt och mamma reagerade direkt. Hon kramade mig och så började hon gråta.
Och så började hon gråta.
På hennes födelsedag och allt.
Way to go, Sara.
Just nu ser jag ingen anledning till att hon skulle behövt höra det. Jag sa att det skulle bli okej och att de inte behövde oroa sig så länge jag var på Hera, men hon undrade om jag skulle hinna skära upp mig eller hoppa framför en bil eller ett tåg innan någon sa stopp.
Jag bad mamma och pappa att inte oroa sig. Det hjälper inte.
Jag är så arg på Dimitrij. Han förstärkte känslan av att känna sig döende. Som om det är förutbestämt. Jävlar karl.
Jag måste med mycket beslutsamhet ta mig igenom det här. Tyvärr är beslutsamhet en kvalitet jag nästan saknar. Tjurig är jag, men inte beslutsam. Det är inte riktigt samma sak, tyvärr. Men jag kanske kan vända tjurskallen till någonting bra.
Kommentarer
Postat av: Jazzy
Läs min blogg & säg vad du tycker! Ska sjukvården få byta ens läkare när det passar dem? Har man ingen rättighet att välja själv?!