Är hemma, hem-hemma. Nordmaling. Det är mysigt.

Har umgåtts med familjen, jag mår bra men det gör inte alla andra. Jag vill krama dem, speciellt en speciell person, och mata henne med kärlek så att allting bara bli mycket bättre. Men det är inte så enkelt, det vet ju alla. Jag önskar att jag kunde trolla så att allt blev bra.

Jag vågar inte ta in hur skör min omgivning är. Jag vet inte hur det är på riktigt, men kanske känner människor som hållit i mig när jag fallit att de kan slappna av nu när jag inte längre faller, kanske har det alltid varit såhär men att jag varit förblindad av min egen smärta och inte kunnat se. Kanske är båda teorierna korrekta, eller kanske inte alls.

Men vi är en familj och vi har varandra och det är jättefint att vara hemma. Jag är så välsignad med en så fantastisk familj. Jag har så mycket som så många andra inte har och jag är EVIGT TACKSAM. Jag älskar er!

Idag har vi varit på kyrkogården och tänt ljus hos morfar och farfar. Vi har tittat på gravar, hälsat på Koffe och så tände jag ett gravljus i minneslunden. Jag tände det för alla, men mest Johanna och Ella. Jag tänker ofta på dem och jag hoppas och tror att det mår mycket bättre där det är nu. Det är lättare att tänka på dem nu när det inte är så färskt längre, men känslan är ändå densamma. Det är så orättvist!

Det här är helgen då jag minns, men är sederad av en känsla som säger att de inte är så långt borta ändå. Folk får tycka och tänka vad de vill, men jag är en spirituell person och har väldigt mycket tro inom mig. Jag tror inte att människor dör och därmed försvinner, jag tror bara att det är svårare för oss att nå varandra. Som en gränslinje mellan liv och död, men jag tror att om man varit så kommer man alltid vara. Jag tror och jag känner det, känner närvaron. Som sagt, folk får tycka vad de vill men jag är övertygad.

Nu ska jag umgås mer. Vi har sett en film idag, Barnhemmet, som är en fantastisk rysare. Ikväll ska jag se Land of the dead. Jag blandar inte ihop halloween och allhelgona, jag bara firar båda :)