Har spelat Sofia Jannok hela dagen, haft Irene på repeat. Kände mig så lycklig när jag lyssnade, lycklig och lugn, och det var bara en försmak av det som skulle komma.

Gick för att träffa Carina från Mariedals behandlingscenter idag, på bokkaféet, men hon dök inte upp och jag insåg att jag var en hel vecka för tidig. Jag gick in i alla fall och hittade Sylvia Plaths dagböcker för 200kr, samt västerbottens-honung och massor av muggar med olika litterära mästerverk skrivet på dem. Jag valde mellan muggen med Sylvia Plaths Ariel och Mary Shelleys Frankenstein, och det blev den senare. Jag ska börja samla på muggarna, och jag har tid på mig att köpa fler. Ville inte bli alltför tagen och handla för mycket.

Jag gick hem, sedan kom mamma för att hämta mig. Vi kunde inte fara med en gång för att jag skulle äta och inte hade packat. Jag nämnde att jag skulle ta med mig pappas slitna gamla gitarr hem så att vi kunde spela, och mamma mumlade att jag kanske inte behövde det.

"Men om vi ska kunna spela..." började jag tänka, sedan kopplade jag. Och vidare kopplade jag att jag faktiskt i telefon sagt att jag önskar mig en gitarr, en svart, men mamma sa att jag borde ha en röd och jag höll med och ändrade mig. Kronorna ramlade ner och jag kvävde ett glädjetjut. Sedan försökte jag spela cool men jag lyckades inte för att jag sprack upp i stora leenden jämt.

Vi kom hem till Nordmaling och det är så skönt att vara hemma igen, det var så länge sedan. Hemma, mamma och pappa, Svante (som för övrigt blivit tjock som en boll!) och allt som har med hemkänslan att göra.

Pappa och jag började lira på gitarren jag tagit med hem, sedan kom mamma och viskade någonting till pappa och så gick de iväg. Jag låtsades som att jag inte brydde mig och inte fattade, spelade vidare. Sedan kom de tillbaka.

Med en sprillans ny, röd, stålsträngad, akustisk fendergitarr.

Jag bara kramade dem och kramade gitarrfodralet med gitarren i, jag tror att pappa var rädd att jag skulle knäcka halsen eller något. Så packade vi upp den och spelade.

Lyckan är så total! Min alldeles egna gitarr! Den går att koppla in till högtalare också. Jag vågar inte tänka på hur mycket den kostade, jag vill inte veta. Jag är bara så glad så glad så glad. Den är fin, den låter bra, den är ny och den är min!

Jag fyller inte år, det är inte jul, det är inte ens min namnsdag. Det här kom helt ur det blå. Så jävla underbart! De måste helt enkelt förstå hur glad jag blir av att spela, och uppmuntra mig till det. Ja, snacka om uppmuntran. Eufori!!!