Ett stort antiklimax.

Mamma hämtade mig idag. När hon kom sa hon att hon behövde berätta något sorgligt för mig. Jag frågade om jag kommer bli tvungen att spy, och hon sa att det kanske var så. Jag vacklade liksom till, sekunderna blev olidliga, och jag bad henne att bara säga det. Hon berättade att Svante är sjuk, så sjuk att han troligen kommer dö. Jag kräktes inte, men jag gick sönder.

Jag har gråtit en mer eller mindre ständig gråt sedan dess. Han är här hemma, och mamma sa att det var bra att jag kom hem så att jag får vara med honom. Det tyckte jag också. Jag har bestämt mig för att vara kvar i Nordmaling tills vi måste avliva honom eller tills han mår bättre. Hur länge det blir vet jag inte. Jag vill vara med om han dör, jag vill vara med honom.

Han har inte ont, men han är mycket matt och ostadig. Troligtvis har han fått i sig råttgift eller har ett virus, för han har akut anemi. Mamma och pappa har varit med honom till veterinären och prover har tagits men inte kommit tillbaka än, så vi vet inte exakt vad detta beror på. Vi har fått mediciner som vi inte lyckas få i honom ordentligt än, det är ju så jäkla svårt med katter! Katter äter ingenting de inte vill äta. Vi försöker spruta i honom krossade tabletter med vatten, men han lyckas göra så stort motstånd att han lyckats klösa mamma till blodvite. Det positiva med det är att han i alla fall inte är så matt att han inte orkar göra motstånd, det negativa är att han verkligen måste få i sig medicinen för att klara sig.

Har han fått i sig råttgift finns det en chans att han kommer klara sig, är det ett virus så är det mer eller mindre kört hördes det som. Men hur som helst så ska han vila nu, och han orkar inte ens hoppa upp i soffan utan lägger sig på mattan. Det syns i hans ögon hur sjuk han är. Men han äter ändå lite och det är mycket positivt. Så länge han gör det finns det hopp antar jag. Men jag är ändå redo på att han kommer lämna oss. Vi har inte fått särskilt positiva bud från veterinärerna och de ska ju veta sånt här.

VEM FAN lägger ut råttgift? Vad hände med råttfällor med ost? Det är farligt, det är dessutom vanligare att hundar får i sig det än katter, katter får det ofta genom att ta en råtta som fått i sig råttgift. Barn kan få i sig det också. Sånt händer. Vem gör så, i ett område med mycket katter, hundar och barn? JAG VILL SLÅ NÅGON.

Allt är så konstigt. Jag känner mig helt suddig av sorg, suddig i sinnet och jag blir suddig i kroppen, till och med min kropps gränser med allt annat är suddigt. Det är bättre just nu, jag har insett att nu är det bara väntan och att det inte går att ta ut någonting i förskott, även om jag är beredd på att han kanske får lämna oss.

Eftersom det finns en risk att han kryper under ett hus eller något och dör, så kan vi inte släppa ut honom själv. Han är en utekatt och jag har för första gången haft sele på honom. Varken jag eller Svante gillar det, han försöker få av sig den och det utspelas en lång maktkamp mellan oss om var han får gå. Hamnade mitt på grannens uppfart när vi var ute och så kom min granne körandes med bil. När hon öppnade bildörren sa jag ”Jaha, du undrar förmodligen varför jag står här” och det gjorde hon. Jag berättade att Svante var sjuk och att det förmodligen var på grund av råttgift. Jag vågade inte lyfta upp honom, för om det är råttgift han fått i sig så har han inre blödningar och om jag tar i honom kan jag orsaka fler blödningar. Jag lånade grannens telefon och ringde hem, så mamma kom ut. Som tur var ville Svante gå hem vid det laget.

Älskade älskade Svante, du har gjort så mycket fint för mig och jag vill behålla dig. Jag älskar dig otroligt mycket, jag vill bara att det ska bli bra. Snälla bli frisk. Jag ska hjälpa dig så gott jag kan.