Monster är en film som illustrerar den första kvinnliga amerikanska seriemördaren Aileen Wuornos framfart som seriemördare. Filmen börjar med att Aileen, spelad av fenomenala Charlize Theron, har starka tankar på att ta livet av sig, hon är en hemlös och smutsig prostituerad som säljer sex bara för att kunna överleva, men nu är alla ambitioner om ett bättre liv som bortblåsta. Men innan hon skulle ta livet av sig går in på en bar för att ta en öl – sedan skulle hon skjuta sig själv. Där träffar hon Selby, spelad av Christina Ricci, som är en osäker liten tjej som först irriterar Aileen eftersom Selby är homosexuell. Selby verkar så skör bräcklig, medan Aileen är bastant, dominant och ful på många sätt.

Aileen ger Selby en chans. Hon skulle ju ändå dö. Hon var less på att vara prostituerad, det är inget hon har valt själv. Det är egentligen ingenting en kvinna väljer själv någonsin. Vid det laget hatade hon män så enormt mycket och vem kan klandra henne för det? De fortsätter träffas, Selby lockar fram leenden som Aileen inte trodde att hon hade kvar och de utvecklar en vacker, trevande kärleksrelation.

 

Men Aileen är fortfarande prostituerad, det är hennes jobb. Selby har inget jobb, har en gipsad arm och förlitar sig helt på att Aileen ska försörja dem. Aileen blir vid ett tillfälle vidrigt våldtagen och blir nästan mördad och då börjar hon ge igen. Och det rejält.

 

Hon lurar män in i skogen och mördar dem, allting sker efter noter och hon blir mycket självsäker. Efteråt snor hon bilen och paret åker vidare. När Selby får reda på detta blir hon först förfärad innan hon inser att det faktiskt betalar uppehälle. Aileen gör allt för att göra Selby lycklig.

 

Vad som slår mig hårdast i den här filmen är hur den utåt sett undergivna i förhållandet blir den dominanta. Men det är inte så konstigt – den dominante är beroende av den undergivne. Det är den undergivne som har makten och därför kan jag förutom det faktum att Aileen är en hora och blivit så dåligt behandlad även tycka synd om henne för att hon rids av Selby som ger henne skuldkänslor när hon inte får som hon vill.

 

Filmen heter Monster. Aileen blev avrättad för hennes dåd, men det är inte svårt att förstå att det inte i första hand henne titeln är riktad mot. Monstret är det som gör att hon måste prostituera sig, monstret är männen som torskar, monstret är all ilska och ondhet i världen som svävat igenom hennes liv – och monstret är även, kanske framför allt, Selby.

 

Det gör ont att se en film där ondskan inte definieras klart med en självklar antagonist, allt jag ser är trasighet, hur världen faktiskt driver människor till vansinne och utanförskap föder utanförskap.

 

Det här är en väldigt realistisk film om en verklighetsbaserad händelse. Det finns mycket att lära, USA:s stora brist på ett ekonomiskt och socialt skyddsnät gör att regeringen skapar sina egna problem. Ändå skyller de ifrån sig och människor som Aileen får bära skulden.

 

för en klar och tydlig berättelse om morden och om det dysfunktionella förhållandet mellan Selby och Aileen som så blev så tydligt tack vare skådespelerskornas fantastiska insatser. Det blir inte en fullpoängare för att jag känner att det finns en del hål här och var i historien, det är väldigt hoppigt.