”DU är så jävla stark! jag har suttit här och tänk falla för rakbladen men så läste jag din blogg och NEJ. jag ska inte.”

Det är sånt som är så otroligt underbart att höra att man vill gråta. HJÄRTA! <333

Oj så illa jag sov inatt. Jag vaknade gång på gång, förmodligen på grund av höften/ryggen och drömde om Michael Jackson. Jösses. Som vanligt steg jag upp 11-ish (för det har blivit så sent nu när jag har sommarlov) och led i min ensamhet av att knappt kunna röra mig utan att tappa andan av smärta, men trots att har det i alla fall blivit lite bättre. Jag hoppas vara i hyfsad form till lördag då vi ska ut med båten, för jag har kämpat hårt och får jag inte resultat snart så lägger jag mig ner och tynar bort.

Mamma hämtade mig vid halvt två, då hade jag visat videon i förra inlägget för Herapersonal och även mammsen. Vi åkte iväg på stan och insåg att vi inte skulle ha särskilt mycket tid denna dag. Därför gick vi till Synoptik och went down to business (ledsen pappa, men ibland räcker svenskan inte till). Vi kollade ut bågar tillsammans med en ur personalen som vad jag fattade tyckte att jag var mycket sminkad, trots att jag dagen till ära var diskret sminkad för att vara jag. Hon sa även att jag var färgstark och det är en komplimang som gör mig skuttande glad! Vi valde ganska snabbt ut två par rektangulära och spexiga bågar som jag skulle välja på. (Dåliga) bilder går att se på min bilddagbok!

Efter det bokade vi en tid för ögonundersökning och åkte iväg till Tegs behandlingscenter. Jag träffade Ola och vi hade en summering och utvärdering av vårt arbete i DBT:n hittils.

Det sved ordentligt, säkert för Ola också. Jag vill gärna ha en ny terapeut som är kvinnlig för att på ett enklare och mer naturligt sätt kunna diskutera relationer och personliga saker. Jag tyckte även att det gick för långsamt, jag vill ha mer fart i diskussionerna medan Ola är väldigt noga och lugn. Ibland tappar jag tråden när han pratar, eftersom han väljer sina ord mycket noga och därför pratar enormt sakta. Jag sa ingenting om att jag inte hänger med för att det går för sakta, det kändes inte bra, men jag tvingade mig själv att tala om för honom att jag fortfarande skulle vilja ha en ny terapeut som var kvinnlig.

Han accepterade det i alla fall, men han tyckte nog inte att det var så kul. Ändå tror jag att det var värre för mig, jag har gått i ett halvår och velat byta men inte vågat säga något eftersom jag inte vill såra honom. Jag har givit vårt arbete många chanser men det funkar inte tillfredställande. Maria och andra vänner har varit på mig om att det är MIN terapi och FÖR MIN SKULL som jag gick där. Det är bara dumt att stanna med någon som man inte klickar med i terapin. Ola är en rolig och speciellt man som jag gillar, men när jag har terapi vill jag gärna ha någon annan.

Det hjälpte inte att mamma, efter att hon träffat Ola, sa att han såg ledsen ut. Åh, jag avskyr mig själv för att jag gjort honom ledsen! Jag har gruvat i månader, ändå blev det inte lättare när det väl var dags.

Vi ska emellertid hålla telefonkontakt under semestern och jag hoppas kunna visa honom att han faktiskt också hjälpt mig en del.

Mamma och jag åkte tillbaka till stan, nu för att få min syn understökt. Jag träffade på faboulösa Olivia som var arg, och jag sa var arg, men inte på dig själv. Klart en person ska få vara arg! Hann tyvärr inte med fler meningsutbyten, för jag var sen till min tid hos Synsam.

På Synsam fick jag min syn undersökt och det var tokigt nog riktigt roligt. Kvinnan som undersökte mig var så lättsam och roligt, och hon skrattade åt mina skämt! Dessutom trollade hon fram en syn, något jag inte har haft på länge. Jag fick en inblick i hur världen kommer att se ut när jag kan se klart. Jättebra! Längtan är stor!

Vi lämnade affären och fortsatte. Det blev lite snabbshopping på Lindex, take away från Rost och slutligen ett besök på apoteket innan vi var hemma. Vi åt och vi skiljdes.

Jag har tur. Jag sådant som andra inte har. Jag föddes hos en familj som kan hjälpa sin dotter ekonomiskt när hon ska köpa glasögon. Vad gör alla de som inte har det? MAKTSKIFTE 2010.

Jag är så tacksam för den här dagen, men jag kunde inte uttrycka det till mamma. Jag är extremt tacksam. Extremt.

Nu går ögonen i kors och jag orkar inte skriva längre. Nog för idag. Vi hörs imorgon.