Idag ska jag rekommendera en fotodokumentation som går att hitta på http://www.sannafoto.se/. Välj "Portfolio" och sedan bilden till höger föreställande en anorektisk kvinna.

När jag såg det här, inte bara kollade på bilderna utan läste igenom dem samt texten bredvid, så började jag gråta. Gråta för att det är så hemskt, gråta för dig och dig och dig som plågas av samma tankar som lett kvinnan på bilderna att bli 24 kilo. Det kunde ju för i helvete vara vem som helst av er. Förstår ni vad ni gör? Ser ni att det inte finns någon skönhet? Ser ni att tankarna förvrider er person, att kampen mot kilona och centimetrarna tar upp er?

"Jag är inte alls sådär smal. Och det är ju annorlunda med mig, jag förtjänar inte mat. Jag är annorlunda eftersom jag är fet och ful, jag ska bara gå ner fem kilo till och sen är jag nöjd. (Jag är värdelös om jag inte är smalare.)"

Du kan lika gärna vara överviktig men ändå ha tankarna, ha tvånget över kontroll på intag och vad du gör av med, du behöver inte väga 24 kilo för att vara viktig för vården och för andra människor, för att vara sjuk och ha en mycket sämre livskvalitet. Det är inte siffrorna som spelar någon roll, Ana kan ändå sitta på din axel och hon måste väck! Tillåt henne inte att bestämma, återta makten för den är i grund och botten din och inte sjukdomens.

Jag ser er tyna bort och jag kan inte göra något. Men med samma beslutsamhet som du hade i att gå ner, vet jag att du kan peta ut Ana ur ditt öra. Du har ett värde som person, det sitter inte i din kropp utan i din personlighet. Du är viktig. Du kanske inte tycker att det är hela världen, men du kan och är hela världen för många andra.

Det är faktiskt sant.

Ana är en lögnare.