Just nu sitter jag med min nya laptop i knät och sysslar med att installera alla tusen program som är bra att ha, typ firefox, vlc media player och miljoner plugins. Jag är totalt ovan med tangentbordet och den nyaste versionen av Windows XP, och skärmen är ohyggligt bred plus att touchpaden sitter för långt till vänster, men allt detta kan jag vänja mig vid. Jag är så glad att jag fått den här datorn av mamma och pappa, för jag var i desperat behov av en ny och innehar inga kontanter att köpa en för. Tack, tack.

Igår fyllde min bror år, och efter födelsedagsfika och frukostlunch körde vi in till stan. Vi började shoppingen på MediaMarkt i sökande efter en ny dator till mig. Mamma och pappa vet att jag verkligen behövde en ny och att många av mina strategier för att må bättre är knutna till de möjligheter en dator kan skänka, som sagt är jag tacksam för att de kunde sponsra mig med den här platta nya skinande saken. Jag skulle gärna vilja berätta för er vilken modell det är men jag har faktiskt ingen aning. Jag stirrade mig bara blind på priserna och RAM-minnet (4 GB, yay). Jag bad min bror översätta och förklara allt annat och nu kommer jag inte ihåg någonting mer än att jag var nöjd då och alltså är nöjd nu.

Passade på att köpa nya hörlurar också, det blev ett par snygga från Ear Pollution. ÄNTLIGEN säger jag bara! Hade tänkt köpa ett par från Scullcandy, men expediten jag pratade med sa rakt ut att det bara var skit. Det visste jag i och för sig, men jag visste inte att de var så dåliga att en expedit faktiskt inte ville sälja den. Expediter vill ju alltid sälja, speciellt på elektronikföretag. Bilder kommer sen i alla fall.

Sedan fortsatte vi på stan och när vi tillslut var färdiga var även jag färdig. Med allt. Färdig att gå i säng. Färdig att skrika. Färdig att falla ihop. Totalt färdig och slut. Ändå tog jag mig samman på något sätt, när vi lämnat av mamma vid bussen åt jag och brorsan middag för att sedan fortsätta till Station för att träffa Åkes kompisar över en fika. Jag ville verkligen vara med, för jag ville också vara med och fira brorsan.

En efter en ramlade in på fiket och tillslut blev vi nog allt som allt 11 pers. Det var fint, Åke fick presenter. Alla pratade väldigt mycket och tiden gick. Jag glömde bort mig själv och bara var i stunden. Jag blev så glad över att så många kommit, men jag blev trött fort och gick innan fikat var över. De andra som stannade gick vidare på bion och såg Avatar sen, men det hade jag redan tackat nej till att följa med på eftersom jag bara inte fixar biografer.

Efter att ha chillat hemma på Hera kom brorsan och hämtade mig mitt i natten, när vi kom hem slängde jag mig i säng och sov.

Idag har varit en fin dag, för jag har fått finbesök av Sofia och Emmelie. Båda är gamla bästa vänner, jag har känt dem sedan jag var väldigt väldigt liten. Vi gick i samma klass fram tills vi skiljdes åt i gymnasiet. Jag är väldigt glad att vi alla tre kunde träffas samtidigt, det blir ju inte så ofta längre! Fisen studerar i huvudstaden och Emmelie jobbar, och jag, ja jag bara är och ibland knappt det. Men när jag träffar dem och även idag känns det som att ingen tid har passerat, jag känner dem även om jag inte vet allt de gått igenom och vad de gör. Jag antar att det är det främsta tecknet på långvarig vänskap, man är vänner även om man inte ser varandra varje dag eller ens varje år!

Idag firade vi även födelsedag nr 2, nämligen min papi som fyller 60 år. Jag och Åke gjorde middag åt honom och ikväll har vi fikat smörgåstårta. Det blir inget kalas, pappa har avböjt all uppvaktning och drar utomlands med mamma efter nyår istället.

Nu är timmen sen och imorgon kommer ännu en spännande dag. Åkes flickvän kommer med ett tåg tidigt på morgonen och det blir första gången hon får möta vår familj. Det känns lite läskigt, men också väldigt kul. Jag är bara orolig över en enda sak, och det är över att det står skrivet i pannan, eller åtminstone över mina armar, att jag är ett psykfall.

Jag vill göra om, göra rätt.