Min släkt är rolig. Otvugna, lättsamma och roliga. Eller ja, om de är roliga är väl relativt. Skämten haglar och de är sämre än dåliga. Vad man än tycker om humorn, så tycker jag absolut att det ska upplevas.

Roliga fakta:

Pappa och hans bröder är bedrövliga på engelskt uttal. "Something" blir, trots att de vet att det är fel, alltid "somesing". Det slår aldrig fel. De bryr sig inte heller. Jag tycker att det är hysteriskt roligt, i alla fall när de sjunger med i låtar, vilket de gärna gör.

Alla skämt är otroligt interna, utom bajshumorn som är universiell såklart.

När jag var liten tjänade jag 100kr på en vadslagning, då pappa sa att jag inte skulle kunna vara inne på toaletten i 1 hel minut efter att han varit där och "gubbat". Jag sa att jag visst kunde det, och jag hade rätt, men jag svär på min mors liv att jag inte hade stått ut i 61 sekunder.

Jag uppfann ett eget nonsensspråk när jag var yngre, och det använder vi fortfarande.

När en av mina bästisar ringde hem till mig brukade pappa alltid, förutsatt att han svarade, fråga om de skulle leka tysta leken. När de räknat till tre och börjat så brast min vän såklart ut i gapskratt och förlorade. Pappa är obesegrad mästare i arga- och tysta leken.

En kusin till mig uppfann ordet "minnesfis", vilket innebär att man lämnar en fis efter sig när man går.

Min pappa och hans bröder äger ett företag tillsammans. En sommar då både jag och brorsan jobbade där tappade min bror ner jobbtelefonen i toaletten när han skulle dra upp byxorna efter att ha gjort sina behov. Han plockade upp den, sköljde av den så gott han kunde och gick till min farbror för att erkänna vad som hänt. Min farbror sa: "Jaha... ...var det nummer ett eller nummer två?"

Vi är inte särskilt speciella, det är kanske det som gör oss speciella ändå. Det har varit så mycket allvar att man måste ta så många tillfällen i akt som man kan för att ha lite roligt. Det är skönt att inte ha högspända föräldrar.