Bloggsvar!
Min barndom har nog varit som vilken annan barndom som helst. Jag var en pojkflicka och blev utkastad från lektionerna för att jag pratade för mycket. Jag passade inte riktigt in, har aldrig gjort det. Min första depression fick jag i fjärde klass i samband med att jag bröt min handled. Jag var mobbad till och från, främst för att jag var tjock och tog plats (metaforiskt talat). Jag blev blygare i tonåren, jag antar att mobbingen verkligen satt sina märken. När man till och med blir mobbad av lärare så antar jag att självbilden blir ganska mörk. Som vilken tonåring som helst så bråkade jag mycket med mina föräldrar, men eftersom jag alltid haft rädslor för att folk ska lämna mig så antar jag att bråken påverkade mig mycket.
I övrigt tycker jag att jag har haft en bra barndom. Jag tyckte så mycket om min familj och har egentligen haft det väldigt bra. Ofta saknar jag att bara vara barn! Jag har haft mycket roligt också och tycker speciellt att det varit givande att vara uppväxt i en musikalisk familj med mycket humor.
Du ställer svåra frågor som jag svarat så kortfattat jag kan, det finns så mycket mer att säga men detta får räcka för nu. Tack för dina frågor!
Innan jag fick begreppet förklarat för mig så var det svårare för mig att förstå vad som egentligen hände. Så är det visserligen nu också, även om det finns ett begrepp som förklarar de upplevelserna, så kan jag egentligen inte tro på det. Upplevelserna då jag känt att hela världen är overklig är så djupt rotad hos mig. Till exempel så kan jag efter upplevelser om att världen omkring mig lösts upp bli förvirrad och tro att det är så trots att jag inte för stunden dissocierar. För det är ju så verkligt!
Kan tillägga att de lärde tvistar om det är dissociation eller (gräns)psykos jag får ibland.
Hoppas svaret är till nytta, annars kan du kontakta mig igen :)
Just den här bloggen skriver jag dessutom för att sprida kunskap kring den psykiska problematik jag har och beskriva psykiatrin.
Min barndom har nog varit som vilken annan barndom som helst. Jag var en pojkflicka och blev utkastad från lektionerna för att jag pratade för mycket. Jag passade inte riktigt in, har aldrig gjort det. Min första depression fick jag i fjärde klass i samband med att jag bröt min handled. Jag var mobbad till och från, främst för att jag var tjock och tog plats (metaforiskt talat). Jag blev blygare i tonåren, jag antar att mobbingen verkligen satt sina märken. När man till och med blir mobbad av lärare så antar jag att självbilden blir ganska mörk. Som vilken tonåring som helst så bråkade jag mycket med mina föräldrar, men eftersom jag alltid haft rädslor för att folk ska lämna mig så antar jag att bråken påverkade mig mycket.
I övrigt tycker jag att jag har haft en bra barndom. Jag tyckte så mycket om min familj och har egentligen haft det väldigt bra. Ofta saknar jag att bara vara barn! Jag har haft mycket roligt också och tycker speciellt att det varit givande att vara uppväxt i en musikalisk familj med mycket humor.
Du ställer svåra frågor som jag svarat så kortfattat jag kan, det finns så mycket mer att säga men detta får räcka för nu. Tack för dina frågor!
Innan jag fick begreppet förklarat för mig så var det svårare för mig att förstå vad som egentligen hände. Så är det visserligen nu också, även om det finns ett begrepp som förklarar de upplevelserna, så kan jag egentligen inte tro på det. Upplevelserna då jag känt att hela världen är overklig är så djupt rotad hos mig. Till exempel så kan jag efter upplevelser om att världen omkring mig lösts upp bli förvirrad och tro att det är så trots att jag inte för stunden dissocierar. För det är ju så verkligt!
Kan tillägga att de lärde tvistar om det är dissociation eller (gräns)psykos jag får ibland.
Hoppas svaret är till nytta, annars kan du kontakta mig igen :)
Just den här bloggen skriver jag dessutom för att sprida kunskap kring den psykiska problematik jag har och beskriva psykiatrin.
Ställ frågor till mig!
Istället för att ha frågestunder i bloggen så kan man nu ställa frågor till mig på löpande band som jag svarar på direkt. Var inte blyg! Det är inte jag! Till höger finns frågelådan, men under varje inlägg finns också en knapp du kan trycka på ifall du undrar över någonting.
Kör på!
Saari svarar!
Här kommer svaren!
Rökningen
När och varför började du röka? Berätta gärna om din bakgrundshistoria till rökningen.
Nu kommer pappa bli jättearg på mig men jag svarar ändå, haha! Under min yngre tonårstid prövade jag att röka en gång, tillsammans med Sofia, men min kropp reagerade direkt genom att producera ohyggligt mycket saliv i flera timmar. Kanske berodde på att Sofia bjöd på spanska cigaretter? Nåväl, efter det lät jag bli ett tag framöver.
Jag var 18 när jag började röka tror jag, jag rökte min första hela cigarett på en utekväll. En kompis till mig instruerade mig i hur jag skulle göra och man kanske får säga att det tyvärr gick jättebra, jag satte inte i halsen och hostade ingenting. Jag feströkte och jag vet inte riktigt varför, men sedan började jag röka när jag mådde dåligt också. Och dåligt mådde jag ganska mycket. Jag brukade sitta ute vid havet och kedjeröka, eller på bron hemma hos mina föräldrar om de var borta. Efter nyår när jag var 18 blev jag inlagd började jag röka regelbundet och herregud vad jag fick skäll av pappa speciellt. Han tyckte att jag var för gammal för att vara så dum att börja röka och det är väl sant, men å andra sidan var jag rätt sent utvecklad emotionellt. Jag kunde lika gärna ha varit 14 år. Jag såg en svart framtid framför mig, inga planer, inga konsekvenser, så jag fortsatte röka. Det var ganska rofyllt att röka, det tycker jag fortfarande.
Har du försökt sluta röka någon gång?
Nej, det har jag inte. Jag har aldrig velat sluta. Visst har jag varit utan cigg några gånger, men det är ju inte samma sak som att försöka sluta. Det var inte frivilligt. Däremot har jag försökt kontrollera min rökning, under en termin då jag bodde på Mariedals behandlingscenter så rökte jag 4-6 cigaretter på en dag, ibland mindre. Jag ville känna att jag hade kontrollen och inte cigaretterna.
Jag tror att jag kan sluta röka, det är inte så mycket det fysiska suget som det psykiska som gör att jag röker. Bestämmer jag mig så klarar jag det säkert. Problemet är bara att jag verkligen inte vill sluta.
Planerar du att sluta röka nånting? Hur har du tänkt gå till väga i såna fall?
Jag ska sluta röka när jag är 30, brukar jag säga. Det är sant också, jag vill sluta röka innan jag är ”gammal” men ändå inte ännu. Jag inser att det inte går att röka ett helt liv med hälsan i behåll, och jag har ju redan rökhosta. Tyvärr så VILL jag ju INTE sluta röka, jag tycker om att röka! Jag tänker inte ljuga, det är så det är.
Om det hade varit för några år sedan skulle jag bara slutat rakt av, men nu tror jag att jag skulle trappa ut cigaretterna. Ungefär som jag gjort med mitt coladrickande.
Kan du göra lite smoking videos åt mig? =)
Haha, jag tror inte det! Inte för allmänheten, även om jag gillar att röka så är jag inte stolt över det utan skäms snarare över det. Men kanske endast för dig då. Om du lovar att inte föra den vidare ;)
Röker du mer eller mindre vissa stunder? Har du perioder då du röker mer, tex pga dåligt mående?
När jag är stressad så röker jag jättemycket, typ när jag städar. Då blir det flera cigaretter i timmen. Jag röker väldigt mycket när jag är speedad också, så kallat hypomanisk. När jag umgås med vänner som inte röker så röker jag mycket mindre. Jag har vänner som verkligen inte tål rök och då försöker jag dra ner ordentligt.
Allt möjligt
Vilken är din favorit jullåt?
Happy Xmas (War is Over) med John Lennon/Plastic Ono Band är en klar favorit, samt Mer Jul av Adolphson & Falk. Julskivor jag gärna lyssnar på är Hansons julplatta Snowed In, Wheel du fira hjul med mej? av 047 och en gammal vinylskiva med någon barnkör från sjuttiotalet som vi alltid lyssnar på när vi klär granen hemma.
Varför föredrar du rött hår?
För egen del så handlar det om att jag passar i rödaktigt hår, och att jag älskar färgen. Alla kopplingar till rött verkar passa på mig, det är en stark färg och jag kan ha ett häftigt temperament. På något sätt har mitt röda hår blivit en del av min personlighet. Jag förespråkar att alla ska färga sitt hår rött av någon anledning, det känns som att det aldrig kan bli fel! Det sticker ut, men inte extremt mycket som till exempel rosa.
Katt eller hund?
Jag vill inte välja! Jag är både katt- och hundmänniska, men om jag måste välja så lutar det mer åt katt av den enkla anledningen att en hund kräver mycket mer, och att jag definitivt ser mig själv med katt så fort jag flyttar till en egen lägenhet. En katt är lättare att sköta än en hund och som mitt liv ser ut nu så kan jag inte ta hand om en hund. Men jag vet att jag kommer ha både katt och hund under min tid här på jorden.
Vad är din favoritdoft?
Jag har ingen given favoritdoft, utan det varierar. Men något som alltid ger mig ro är doften av hägg.
Favoritminne?
Jag har så många fina minnen, men jag tänker rent spontant på sommaren 1997. Jag ser framför mig hur jag och min kusin Maari åker runt på våra inlines under varma sommarkvällar och sjunger ”Mmmbop badubadopba dubop” och så vidare. Jag var förälskad i Zac och Maari var kär i Isaac, på kvällen kom jag in och såg på TV med familjen och till natten kysste jag en av mina tusen affischer på Hanson som jag tapetserat väggarna med innan jag somnade. Det var en bekymmersfri tid.
Jag har många fina minnen av möten med människor, känslor och såklart konserter. Det var stort att se Dream Theater, Within Temptation, Meshuggah, Alice in Videoland och Hanson (vid skilda tillfällen såklart). Musiken och jag är ett.
Trots att jag mådde så otroligt dåligt vid den tiden så vill jag också nämna förra hösten då Malin Frimodig en dag tagit med gitarren till Vågen (dagterapin) och spelade en låt hon skrivit speciellt för mig. Jag svämmade över av känslor och gör det fortfarande när jag hör den. Gå gärna in på http://www.malinfrimodig.se och lyssna på Song for Sara, den går att lyssna på här i min blogg också.
Har du någon ägodel som du värderar mer än alla andra?
Min gitarr, utan tvekan. Vill också nämna min snökula med änglar. Jag håller av många av mina materiella ting, speciellt böcker, filmer och CD-skivor, men de två förstnämnda är ändå favoriterna.
Vad är det viktigaste i livet för dig?
Att andra och jag ska må bra, speciellt min familj och nära vänner.
Har du något mål för framtiden?
Jag vill skriva en bok, flera böcker! Jag vill otroligt gärna skriva. Att ge ut böcker är sekundärt, det är själva skrivandet som jag vill syssla med.
Saknar du något speciellt nu?
Stabilitet i livet och i mig själv.
Vad är det bästa som hänt dig under det här året?
Att jag hittade hem. Insikten om att jag mår bäst här på kvinnoboendet Hera gjorde att jag fått en ganska trygg plattform och blivit lite tryggare i mig själv. Dessutom har jag inte varit inlagd lika mycket och ofta som åren före. Det är allt man kan begära när man är jag, tror jag.
Jag har haft perioder då jag mått jättebra och det är få förunnat. Det är nog inte heller sakerna jag gjort eller som har hänt mig som avgör det här svaret, utan de människor som funnits med. Ni vet vilka ni är.
Har du några mål för nästa år?
Jag vill gå ner i vikt, och jag vill skaffa mig ett liv som blir mer och mer värt att leva.
Om du fick önska dig vad du ville vad skulle det vara?
Det kanske låter enfaldigt och naivt och väldigt Miss Universe, men jag önskar mig fred på jorden med allt vad det innebär. Jämlikhet, kompromisser, medmänsklighet överallt. Vi måste plåstra om jorden ordentligt, klimatmässigt och socialt.
Favorit…
Film?
Girl, Interrupted utan tvekan! Men jag har ett ton andra favoritfilmer också, som Lejonkungen och andra disneyfilmer, Den oändliga historien, Natural Born Killers och Painful Secrets. Kan inte välja, fy vad dålig jag var på det här!
Album/Artist - En svensk artist och en utländsk?
Alice in Videoland (svenskar) med albumet She’s a Machine och just nu Lady GaGas (utländsk) platta The Fame Monster.
Livet
Vart tror du att du hade varit idag om du inte blivit sjuk?
Jag har funderat mycket på det. Jag kan inte föreställa mig som frisk, för att vara frisk vore att vara någon helt annan än den jag är. Det är svårt att ens i fantasin bygga upp en frisk Saari och undra vad hon tar sig för. Men jag tror att jag skulle studera på universitetet och skriva mer än vad jag gör nu. Mina mål står fasta, jag vill skriva och läsa till bibliotekarie oavsett om jag är frisk eller inte. Jag skulle kanske engagerat mig politiskt.
Om jag inte varit sjuk så kanske jag faktiskt skulle gjort slag i saken och jagat mina drömmar. Jag skulle fortsatt att hålla på med mina intressen som är ganska undergrävda nu, att spela teater till exempel. Jag älskar kultur och skulle definitivt vara mer aktiv inom området. Jag hade och har många vänner över hela Sverige, men jag vågar inte resa. Var jag fri från onödig ångest så skulle jag absolut ha rest mer. Kanske skulle jag vara trummis i något band. Förmodligen skulle jag inte heller väga lika mycket som jag gör nu.
Allt jag vet är att jag inte skulle ha gjort den resan jag gjort och fortfarande gör. Det skulle innebära att jag vore en totalt annorlunda person. Jag kan faktiskt inte ge ett bra svar på den här frågan, för jag har bara lösa teorier och ingen fast övertygelse.
Jag hoppas att ni är nöjda med svaren!
KOM IHÅG!
Imorgon kommer jag svara på frågorna.
Fråga Saari!
Kära bloggläsare! Likt min fina fru Pumlan och superbaben Mary Jane tänker även jag ha en så kallad "frågestund". Detta innebär att du som läser får ställa mig frågor som jag kommer svara på här i bloggen på tisdag eller onsdag. Var inte blyg nu! Du får fråga precis vad du vill, hur många frågor som helst, och jag tänker försöka svara på det i en ärlig ton.
Go!
