Idag steg jag upp tidigt (nåväl, tidigt för mig) och åt en liten frukost. Sedan gick jag in på toaletten och sminkade mig noga för att sedan ta på min en zebramönstrad kjol, en vit skjorta och en svartvitrandig t-shirt. Det var länge sedan jag klädde upp mig, vilket bara visar på hur dåligt jag har mått. Men idag var jag fin.

 

Jag tog bussen till EBC och när jag kom fram så var jag en halvtimme sen. Det var fler än jag som kom senare, det står ju på schemat att vi ska ha musikterapi klockan 11.00, men den egentliga tiden är 10.00. Jag hoppade rakt in i gruppen och vi sjöng och spelade. Jag kände ingen av dem där så jag höll en rätt låg profil, och låtarna kunde jag inte heller.

 

Nu har jag kommit igång. Det här är uppvärmningen för hösten och vintern. Jag är extra stolt över att jag faktiskt har tagit mig upp ur sängen än hur trött jag varit. Nu gäller det bara att fullfölja detta, och det är där som jag sätts på prov. Jag är inte duktig på att slutföra saker och ting.

 

Jag måste ge musikterapeuten cred för att han är så uppmuntrande och glad. Vi satt och sjöng falskt och han kompade med gitarr.

 

Ikväll blir det mys. Jajjemensan.

 

Får jag säga att jag är lite smygstolt över mig själv?