Ja, idag flög jag och Mary iväg med buller och bång till Nordmaling för att Mary skulle tatueras (ja, i Nordmaling). Vi tog tåget och pappa hämtade oss på stationen. Vi åt lunch på Sun Rise och slog sedan ihjäl lite mer än en timme i Nordmalings centrum. Jag kan inte påstå att det fanns mycket att se. Det känns som att affär efter affär slår igen, "mittens rike" har sett bättre dagar. Då är det ju roligt att Rebecka öppnade sin tatueringsstudio där!

 

Själva tatuerandet tog en knapp timme och jag dokumenterade med kameran. Bilder lägger jag upp imorgon. Mary kände nästan för att somna i stolen, själv tyckte jag att maskinens surrande var lugnande. Tydligen kände hon ingen smärta alls. Lite antiklimax? Nåväl, det blev bra och jag tror att jag är ett steg närmre att skaffa en tatuering. Jag har en idé som jag haft länge, och jag tror att jag i så fall ska göra den hos Black Raven.

 

Vi promenerade hem till mina föräldrar, hälsade på Maari en sväng (som gjort pulsvärmare åt mig och Mary, tack!) och åt sedan midddag med mamma. Sedan sträckte vi ut oss i sofforna, och när pappa och mamma såg oss så skrattade de bara. Vadå? Vi var ju sjukt trötta!

 

Vägen hem har varit lång och inte särskilt lugn eller bekväm. Vi åkte tåg vilket visserligen gick tokfort, men inte fort nog. Sedan väntade jag i en halvtimme på bussen ute i kylan. När jag satt på bussen var jag övertygad om att jag skulle svimma, kräkas och/eller dö. Jag har gjort andningsövningar så det står härliga till, som jag har andats med magen för att klara det här...

 

Jag snubblade in hos Jonathan för fyrtiofem minuter sedan. Han har tagit hand om Puffen idag och jag vet inte vem som haft det trevligast, Puffen eller Jonathan? Det var skönt att lämna Puffen i trygga händer.

 

Det var ett roligt äventyr, men nu är jag trött. Jag har varit på språng i 12 timmar och det blev nog en mindre chock för mitt psyke och min kropp för den delen. Det blir en tidig kväll ikväll kan jag lova. Jag ska bara skaka av mig paniken och landa.