Jag trodde inte att jag skulle orka så långt idag när jag halv två la mig i sängen igen och kapitulerade för tröttheten. Allting kändes omöjligt idag, och jag var så trött. Jag bara låg och stirrade.

 

Så kom boendestödet och ryckte upp mig. Jag tog tjuren vid hornen direkt för jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde vad jag tänkt göra idag. Så vi gick till ÅC där jag handlade mat till mig och till Puffen, hämtade ut ett paket med nya hörlurar och min ApoDos.

 

När vi kom hem igen så drack jag en kopp stärkande kaffe och gav mig på städningen. Katternas lådor är fixade, disken diskad och golvet dammsugit. Sist av allt bar jag ut soporna och sa hejdå till boendestödet. Efter det ringde jag och bokade om tågbiljetterna för retur-resan vi ska göra på onsdag. Jag känner mig ändå ganska duktig som gjort allt detta när det verkligen inte varit min dag.

 

Jag sa till mig själv att jag skulle göra den här dagen till en bra dag, och det har jag gjort.

 

Någon nerv måste ha kommit i kläm i min rygg, för jag har ont. Jag hoppas att det inte blir värre, jag måste röra mig försiktigt. Nu är allt fixat inför dagstrippen till Nordmaling, inklusive Puffvakt och då vill jag inte att ryggen ska förstöra någonting.

 

Nu ska jag ringa pappa och uppdatera läget.