Idag har jag strippat kylskåpet på gammal mat och matförpackningar. Det var äckligt men nu är det gjort. Tusen soppåsar senare så kändes det bättre. Sedan gick jag och handlade men fick hjärnsläpp och handlade inte allt vi behöver. Vi får handla en annan dag.

 

Efter lunch har jag skrivit dagbok. Jag skriver ner tankar, vad jag gjort och mer eller mindre hemliga saker. Först när jag dör ska någon få öppna mina dagböcker, om de nu tror att det är intressant. Efter att ha läst farmors dagbok från -88 så har jag insett hur viktigt det är att föra någon form av dagbok för efterlevande. Nu kanske det låter som att jag tror att jag ska dö när som helst, men det gör jag inte. Om inte ödet är jävligt ironiskt, förstås.

 

Jag kände mig riktigt risig på morgonsidan. Jag funderar på hur mycket Solian påverkar mitt sömnbehov, för det är stort och tråkigt. Jag måste vara ett trist sällskap för Mary när jag bara är trött. Eller så är det årstiden - jag vet faktiskt inte. Allt jag vet är att Solian kan beskrivas som en mildare form av Leponex, och du minns kanske hur jag var på Leponex? Knappt levande, symptomfri men utan personlighet, ork eller lust. Det var pinsamt att vara bland andra människor när jag bara ville gå och sova och kunde sluddra. Usch vad pinsamt det var, jag vill inte pröva den medicinen igen.

 

Jag lyssnar på lugn musik och har tänt rökelser. Jag försöker hitta tillbaka till den där känslan, du vet. Den där som jag hade en gång. Vill du lyssna på min lugna playlist kan du göra det här: Lugn

 

Det är meningen att det ska vara meditativt och vilsamt, göra plats för spiritualitet och lugn utan att bli melankoliskt. Det är bara ett verktyg för att ta fram vardagsmagin. Sätt playlisten på shuffle och bara existera, andas med musiken, känn kraften.